Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oöfverspunnen, butelj af grönbrunt eller blågrönt glas, öfver, hvars
hals man ser ett glas vara hvålfdt: det är hvad magistern kallar
cdjusalfen» och är hvad pigan kallar «karaffen», det vill säga en
butelj vatten. Om vintrarne är fönstret väl igenklistradt och står
merändels fullt af vatten» som magistern nyttjar till den
matematiska taflans rentvättning och säledes anser som en Guds välsigf
nelse der det står; om somrarne står der ett par spruckna tefat i
samma fönster» innehållande en .svart smörja» bestående af sågspån^
dam och döda flugor» som magistern tillsammans khllar för
fluggift» och precist två gånger i veckan blöter upp med litet vatten.
På ena väggen ser . man ett söndrigt lakan» under, hvilket
magisterns plagg gömma sig, liksom blygdes de för dagens ljus, och
midt under mathematiska taflan» med sin vidhängande barfot och
sina kritbitar, står magisterns vade mecum, en skälskihnskoffert
med rundt lock, som han haft med sig i skolan, på» gymnasium och
slutligen äfven i Upsala, der han vistats i sexton terminer förrän
ban slutligen tog kondition.
Magistern är sjelf lång och mager, sä der mellan fyratioføå
och femtio år gammal, ty äldre, vill han atldrig blifva; hans
aut-sigte uttrycker lärdom och ett visst drag af sjelfförtroende och
snarstickenhet. Bland alla varelser älskar haU mest katten och
gamla hushållerskan, samt hatar mest fänrikar och hundar, emedan
de begge ej * äro artige mot honom. Magistern har så till vida
rätt, att han sällan träffade en fänrik, som ej på < ett eller annét
manér gjorde spektakel med honom, och sällan kom i sällskap
med någon hund, som ej beluktade hans smala extremiteter och
murrade åt den inbitna svafvellukten, som magisterns kläder
antagit under hans disciplars små huskurer. En sådan magister är
vissa år qvar på b varje ställe, ända till dess gossarne kunna
grammatikan och svenska historien, samt äro någorlunda hela om .
händerna och torra om näsan..
Så vid lag är magisterns lärdomsförråd slut och hans
principal rekommenderar honom ifrån sig till någon annan, som har pojy
kar eller flickor, hvilka skola lära sig historia eller geografi
grundligen. Då packar magistern sin garderob i skälskinnakofferten, får
ut det återstående på sin lön, äter en liten frukostrisp och afreser
på en bondkärra med träfjädrar, klädd i sin reskappa, ett gammalt
inventarium af fHsade, med fem hopsydda kragar, och på hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
