Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastorn reste från Helleby, väl vetande, att saken var i goda
händer.
På aftonen blef frun ensam med Lotta. »Stackars barn»,
yttrade hon, »jag inser huru svårt det är för er att vara en tjenare,
huru Ömt ni än bemötes af mig och äfven af min Knööl; skulle
ni ej önska att en gång få sätta fotterna under eget bord?»
»Jag har ej tänkt på den saken», svarade mamsellen,, »men
hvarföre icke, om jag finge en make, som jag älskade.»
»En make* som ni älskade», upprepade kommerserådinnan med
ett försmädligt smålöje; »det der, min lilla Lotta, är en
romangrill; sådana äktenskap stiftas blott i romaner och ej i denna
verl-den. Man gifter sig för att kunna lefva och lefva utan beroende;
att vara kär är nästan aflagdt, sådana äktenskap lyckas aldrig:
»hastig ända måste lända på den eld, som tänds i krut»; det är
en maxim, som man bör ihågkomma.»
»Men är det då omöjligt», invände flickan, »är det då
omöjligt att träffa en likstämmig själ?»
»Likstämmig», återtog rådinnan, »det är ett rätt vackert ord;
men tro mig, min lilla vän, den finnes icke. Ni ser soro ett
exempel mig och Knööl, ni ser det aldralyckligaste äktenskap;
åtminstone jag för min del är lycklig, hyarför jag tackar Gud, som
så nådigt ledt mina öden: men småningom kom jag att känna
hans moraliska värde och nu älskar jag honom mycket och sknlle
bli rätt ledsen, om han dog, fastän, Gud ske lof, jag ej behöfde
sörja för utkomsten.»
c<Men jag, för min del, kunde ej gifta mig med någon, som
jag ej innerligt älskade», sade Lotta; »jag skulle älska min man
öfver allt annat och näst Gud, då tror jag, att det är ett verkligt
äktenskap, och ej blott ett bolag.»
»Bolag, jag tapkar för piken», sade frun och rodnade starkt
af vrede; »men lika godt, ni är ett barn och jag bör leda er på
bättre vägar; derföre rent ut, pastor Nagelroth har fattat
tillgif-venhet för er person, och nu är frågan: vill min lilla Lotta taga
honom ?»
»Nej, det skall Gud veta, nej», sade flickan småskrattande åt
förslaget.
»Skratta ej, Lotta lilla, det är intet att skratta åt. Pastor
Nagelroth är en förmögen man och utan barn; han är gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
