Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är din mors nya vän», yttrade frun, pekande på Lotta,
«hon skall äfven blifva din.» Flickan sprang fram till Lotta,
fattade begge hennes händer och skakade dem hjertligt, under det
hon sade: «ack hvad det skall bli roligt för oss begge!» Det var
nästan omöjligt för den nya guvernanten att ej omfamna det
älskvärda barnet, som så ögonblickligt blef en af hennes bekanta.
«Tyst, det rullar på gården, nu kommer pappa», yttrade
majorskan och ringde på pigan, som fick befallning att bedja majoren
komma upp till frun, för att träffa den nya «säUskapsvännen», så
uttryckte sig frun.
Några ögonblick derefter inträdde major Ankarklo. Det var
en man af omkring fyratio års ålder. Hela hans yttre tillkänna ga f
helsa och ett lyckligt lynne, och ännu kunde man, oaktadt hans
välmående, snart sagdt full månsaktiga ansigte, se, att han i sin
ungdom varit en ganska vacker karl. Blå ögon, som hade ett
eget uttryck af jovialisk glädje, frisk färg, små händer, runda
läppar och lockigt hår, bildade tillsammans ett utseende, som gjorde
majoren hvad man kallar treflig. Majoren bugade sig ledigt och
otvunget för guvernanten, och kysste sin fru på pannan.
«Hur är det med dig, stackars Julie P» frågade han och
fastade en godmodig, om ej just öm blick på sin hustru. «Jag
lyckönskar dig att hafva fått till dig en vän, som kan lätta din
ens-lighet. God afton, Adelaide», fortfor han och tog flickan på knät,
«du är nu en tung «lunsa», min lilla unge.» Flickan smekte och
kysste honom, och nu såg mamsell Åkerlind, för första gången
sedan hon lemnade fädernehuset, en familj tillsammans, som
älskade hvarandra. Den älskliga fruns ögon voro så kärleksfullt riktade
på majoren, som med ett gladt smålöje och då och då med en
handtryckning besvarade dessa blickar och under tiden jollrade med
sin dotter eller talade med den nya guvernanten eller, som hon
kallades, vännen, som kommit.
Så förflöt den första aftonen inom major Ankarklos familj,
tyst och stilla, men lugnt och trefligt. Lotta fann sig så
oändligen väl och gick med lättadt hjerta till hvila. Hennes rum var
endast genom en liten tambur skiljdt från fruns sängkammare, det
var litet, nätt och snyggt; de snöhvita och ljusröda draperierna
öfver fönstret, de blommande mossrosorna och de bredbladiga
kaktus, som stodo i fönstersmygen på en pall, i sällskap med en löf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
