Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef ratt hemmastadd på flera timmar; ban var munter, liksom han
varit på ett främmande ställe — men knappt hade han igenkänt
de välkända möblerna och funnit, att han i sjelfva verket befann
sig på ett ställe, der han kände hvarje vinkel, förrän han blef
orolig och funderade efter, hvart han skulle resa, för att ej komma
för ofta; då tog han ibland sin tillflykt till fältsekreteraren
Trå-sten på Smusselboda, den gamle, döfve fält kommissarien, som, med
sin lika gamla och lika döfva fru, utgjorde det mest uttröttande
sällskap man kunde tänka sig. Majoren påstod detta åtminstone
sjelf, och likväl, så obegriplig är naturdriften, lemnade han sitt
eget hem, der han hade en älskvärd och bildad maka och ett gladt
och godt barn, hvilka begge han älskade, innerligen älskade, —
lemnade han hemmet, för att hafva ledsamt hos fältkommissarien
Tråstens.
%
Majoren hade länge varit ungkarl, och en fattig officer
dessutom, som hade af nöden att lefva hos sina vänner, då lönen ej
ville räcka till, hvilket var ett mycket vanligt fall; han reste
således från ställe till ställe, skaffade sig en hel verld af vänner, ty
han behöfde så många och blef småningom så vand vid ombyte
af rum och möbler, af beqvämligheter och obehag, att det blef
hans andra natur att beständigt längta efter förändring i detta
fall och att ombyta sällskap, äfven om han lopp fara att, som
man säger, »byta ner sig». Hans fru, född i rikedom och vand
vid alla lifvets komforts i sitt hem, hade deremot kommit att anse
hemmet som sin hela verld och fann ej nöje och icke oftare lugn,
än hon satt i sin soffa och hade de gamla bekanta möblerna, sina
vänner, omkring sig.
Lottas ankomst afbröt enformigheten af majorskans lif; hon
behöfde verkligen en Yän, som delade hennes enslighet då majoren
var borta, och detta var nästan beständigt, fastän han ofta kom
hem och med sin jovialiska glädtighet, sin hjertliga godhet och
den oskyldiga humor, som genomskimrade alla hans ord och
handlingar, gjorde de få ögonblicken dubbelt dyrbara och sig sjelf
saknad då han for.
Adelaide fick undervisning, men hon plågades ej med språken,
ty majorskan, oaktadt hon sjelf egde detta slags bildning, tyckte
sig ej deraf skördat någon vinst. Adelaide fick således en mot
andra flickor nästan motsatt bildning. Hon studerade ej språken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
