Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ta-ta-talande bliek — var det inte så?» frågade majoren
med bister uppsyn. «Men flickan vände er ryggen och deri gjorde
hon rätt.»
«Haf tålamod, min bästa herr major», började löjtnanten; «en
liten stund derefter föreslog Adelaide er, herr major, att göra en
liten promenad i parken och ni gick — jag blef qvar hos hennes
nåd. Jag upptäckte för henne allt, att jag hade något skäl att
hoppas; hon talade lugnt och stilla med mig, hon talade som en
god mor borde tala, hon föreställde mig allt, min fattigdom, min
ungdom, min lättsinnighet, hon talade till mitt hjerta, men gaf
mig likväl hopp; hon bad mig öppet tillstå allt för er, herr ma*
jor. Vi skola öfverlägga som vänner, yttrade hon, Gud styr
allting till det bästa, så har det gått mig, så skall det äfven gå
Adelaide.»
Majoren teg en lång stund sedan han hört historiens slut.
Han kom så lifligt ihåg sin friaretid och huru det var knutigt
nog att få ja af far och mor, sedan Julie sagt sitt ja — att äfven
han varit fattig och en resande löjtnant, — allt hade gått väl —
så tänkte han. «Jaså, det var då hela historien», sade han, «jaså,
jag kan då förstå att ni har både mor och dotter på er sida, jag
säger väl just icke egentligen ja, men jag skall tänka på saken;
sitt ner, löjtnant. Har ni mycket skuld?»
«Ja, omkring tusen riksdaler, det är mycket för mig.»
«Spelar ni?»
«Ja, ibland i sällskap.»
«Dricker ni gerna?»
«Ja, i ett godt lag, men jag har ej varit full det jag mins.»
«Ni är mig en rolig patron, här sitter ni och talar om sådant
der, liksom jag vore en af edra stallbröder och icke en, som ni
ämnade till svärfar.»
«Ja, herr major, jag är uppriktig — jag vill ej bedraga er,
jag bekänner mina fel, de äro många; men jag älskar Adelaide,
jag älskar er, herr major, icke derföre att ni är Adelaides far, ty
så romantisk är jag icke, och ej heller derföre att ni är rik, ty
så egennyttig är jag icke — utan helt enkelt emedan jag tyckt
mig finna att ni är en hederlig, en god menniska; en sådan, som
jag med Guds hjelp sjelf skall blifva med tiden.»
«Ödmjuka tjenare, ni är rätt uppriktig», sade majoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
