- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
109

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framom den tid då den skrefs. Musiken biir således alltid en skön
konst, som lefver endast på modet, då deremot målarekonsten är
byggd på eviga lagar, på naturen och sanningen, och kan
framställa bilder, klara och rent uppfattliga. «Det dunkelt sagda är
det dunkelt tänkta», säger Tegnér, och om någon konst talar
dunkelt, är det musiken; det är derföre så lätt for dem, som tänka
dunkelt, att göra sig till domare i en sak, der intet faktum finnes,
och att låta sin nebulösa lysa i en rigtning, der ingen kontroll
finnes. Derför uppstå musikkännare, liksom svampar, öfverallt der
det råder dunkelhet och en viss fuktighet i begreppet.

Jag . njuter oändligt af musik, jag kan känna djupt i min själ
huru skönt det är, jag känner tårar tränga sig fram i
ögonvink-larne då jag hör en af den sublime Beethovens sonater eller en
kör af den populäre Weber; men det har aldrig fallit mig in att
sätta dessa känslor i ord och proppa i andra min förtjusning; det
är ett otacksamt arbete, emedan det är alldeles onödigt. Den,
som njuter af en komposition, gör det utan mina ord, och om
han ej gör det, äro alla extaser och alla utgjutelser spillda på
hälleberget.

Förhållandet var imedlertid ej så i Skråköping, sedan det
musikaliska sällskapet instiktades.

Sedan detta sällskap uppkommit, hade hela staden blifvit
musikalisk och visste ganska riktigt namnen på de förnämsta
tonsättare, son voro moderna för dagen. Man fick således höra på
hvartenda kalas en hel långsläpig konversation om konsten och
dess berömde idkare; med ett ord, Skråköpingsboarne voro
skicklige konstdomare och konstdomarinnor allihop. Någon annan slags
bildning sågs visserligen icke till. Herrarnes uteslutande nöje var
kortspel, och fruarnes sqvaller, nu som fordom.

Det fanns ej två personer i staden, som kommit att tänka på
hvad solen kunde vara, eller brydde sig om hvarför en blomma
skiljde sig från en annan, eller visste hvad Engelbrekt
Engelbrektfc-son var för en karl, eller kunde redigt se hvad en tafla föreställ
de, ty dertill fordras redan någon öfning, t. ex. att kunna
urskilja näsan på ett profilporträtt från hårpiskan, o. s. v. Sådaua
och dylika bråkiga saker, som också utgöra en sorts bildning och
kanske just den sanna, ty utan en viss universal öfversigt af hvad
som finnes inom natur och konst är. bildningen åtminstone alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free