Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland dessa var äfven major Ankarklo med fru och dotter
från Björkvik, med sin måg in petto löjtnant Antonsson och
mamsell Åkerlind.
Ändtligen slog klockan sex och folket samlade sig till
konserten. Utanför huset på torget stod packet i en tät massa och
gapade på de granna damerna och de putsade herrarne, som i
ödmjuk ställning följde sina herrskarinnor. Deruppe i salen satt
redan kommerserådinnan Knööl på främsta radens stolar; hon var
alltid tidigast för att få den förnämsta platsen. Hon gjorde en
kuriös figur med sin hvita hatt med de svajande plymerna och sitt
rödfrasiga ansigte. Nära bakom henne satt mamsell Gallstén, en
gulblek person med hvassa blickar och en mängd frågtecken i
ansigtet. Hon hade till syssla att hjelpa fru Knööl att reflektera.
Bredvid frun åter satt kammarherrinnan Jules, postmästarens fru,
en likblek figur, dotter af handelsman Smoer i tiden.
»Ödmjukaste tjenare», yttrade en hög röst, »ha, ha, ha,
ödmjukaste tjenare, fru kommerserådinnan får, å propos, en
njutnings-rik afton i afton.»
»Ja, jag hoppas det, herr kapten Wassbuk», svarade
kommerserådinnan, »det är sällan vår stad erbjuder någon sann konstnjutning.»
»Jaha, det har sin riktighet», svarade kapten Wassbuk; «å
propos, den här Stainhofer är en för hygglig karl. Jag har alltid älskat
konate«»med passion, sa* den döfve då han hörde orgorna i
Lill-kyrka — förlåt mig, det var ett ordspråk — hur var det nu igen?
Jo se, fru kommerserådinna, jag var bekant med kapellmästar
Westerdahl i tiden, det var en karl att föra sin stråke, — en
sådan kraft, en stil — ja det var alldeles förtjusande.»
«Ja, han måtte varit mycket skicklig, jag har hört min man
med förtjusning omtala hans härliga fiolin», yttrade
kommerserådinnan och kastade några blickar kring salen, för att utspeja de
ankommandes paryr.
»Jaha, jag kände honom mycket väl, mycket väl», fortfor
kaptenen, »han var från Skåne, mjölnarson eller något dylikt; han
gjorde sig först fiol af en träsko, , men den slog fadren sönder, då
gjorde han en ny — han var bara barnet — ja, jag känner hela
slägten, hans halfbror var bagare i Helsingborg, hette Boslund,
var en galant karl — bakade de präktigaste franska bröd —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
