Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fint fårade pannan, de bleka rosorna på den magra kinden och
någonting outsägligt sorgligt i de djupt sköna dragen, hvilka tycktes
skapade blott för att le, men nu voro stela af smärta, allt, ända
till hans långa figur, som lutade liksom den burit en tung börda,
visade att mannen måste kämpat mången annan kamp än den med
sitt instruments svårigheter. Han ställde sig för notställaren och
började spela. De få musikkännare der funnos i salen vågade
knappt andas för att ej förlora en enda af dessa bevingade toner,
som likt englar fladdrade förbi dem, som jollrande flögo än upp
an åter ner, som fjärilar öfver ett blomsterland. De Öfrige konäs*
sörerne väntade blott på att stycket skulle slutas för att genast
kunna applådera. Kapten Wassbuk höll sin käpp tre tum från
golf vet för att genast kunna med dobbskon yttra sin förtjusning*
Knappt hade den sista tonen af solopartiet dallrat ut, förr än sa?
len återskallade af ett «bravo» och en allmän handklappning, för*
stärkt af kapten Wassbuks förtjusta dobbsko. Den enda, som ej ytt*
rade något deltagande, men hvars blick oafvänd var rigtad på
tonkonstnären, var en flicka, som knappt någon märkte. Det var
mamsell Åkerlind. Hon var blek och hennes öga stod nästan
orörligt fästadt på herr Stainhofers bleka ansigte. Mamsell Gall*
stén, som med sina blickar var allestädes närvarande, hviskade i
fru Knööls öra sin upptäckt: «att major Ankarklos guvernant
för-gapade sig i ^musikanten», ty mamsell Gallstén gaf hvar sak sitt
rätta namn, så der emellan fyra ögon.
«Jag ser», svarade kommerserådinnan och rigtade sin
«förgyll-da» lorgnett på guvernanten.
Ändtligen begärde herr Stainhofer ett thema för att variera
och major Ankarklo föreslog Neckens polska. Stainhofer började
Spela detta thema: de vemodiga, äkta nordiska tonerna flögo från
instrumentet; det var någonting så bekant, så försmältande i hvaije
ton. Mamsell Åkerlind reste sig till hälften och fixerade den
spelande skarpare än förut, under det att hennes ansigte blef allt mera
blekt. Nu började Stainhofer att variera och spelade ur Neckens
polska med dessa oefterhärmliga drillar och knäppningar, som äro
aå egna för vissa provinser. Knappt hade han hunnit slå några
af dessa konstiga dubbla knäppningar, som utgöra en sockenspeb
mans non plus ultra, förr än man hörde ett svagt rop och Lotta
dignade tillbaka på bänken. Löjtnant Antonsson understödde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
