Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom tycka» sig vara skyldige dertill: de hafva försummat något
eller öfverdrifvit något, och alltid står der ett förskräckligt kanske
framfor dera och pinar dem med förebråelser.
Så hade också förhållandet varit med öfverstinftan, och ännu
sedan hon genom doktor Bernhards försäkran blifvit lugnad i ett
afseende och fann en af de förebråelser, med hvilka hon plågat
sig sjelf, grundlös och inbillad, föll hon ofta på underliga tankar;
man gör det så lätt då man eger intet. Hon tyckte sig vara
belastad med en ’förbannelse, som återföll på alla dem hon älskat,
att det således likväl var hon, var den olycka, som lik en
parasit-växt innästlat sig i hennes själ, som störtade allt det som var
henne kärast i grafven, och äfven hennes enda barn, det enda hon
älskade i verlden.
Hon omtalade denna tanke för sina vänner, men doktor
Bernhard sökte att trösta henne på sitt visserligen materiella, men
likväl älskvärda sätt. «Det är», sade han, «med menniskan som med
fjärillarfven, det förestår henne en metamorfos, det är en gammal
bild men sann. Vi kunna ej finna orsaken, hvarför just det käraste
undanryckes oss, hvarför just det närmaste, det som med tusende
trådar är sammankedjadt med vårt hjerta, kunde slitas derifrån
utan ersättning. Men jag vill berätta er något från naturen, som
kan upplysa frågan. Ur den döda naturen utgå de lefvande, vi
kunna följa naturen till dess den får organiskt lif, såsom växt,
och derifrån öfvergår till ett högre lif, såsom djur; der är också
vår forskning slut, ty huru menniskan adlas till ande veta vi icke
utan endast tro. Nå väl, en växt bildar sig ur förstörelsen ur
den döda massan och växten grönskar och frodar sig, som en
vattenmossa, hvars fina trådar lefva af vatten och ljus, men
småningom svälla dessa trådar upp och få en annan form och snart
skilja de sig från växten och äro djur, som fritt och hastigt röra
sig i vattendroppen; förvandlingen från växt till djur har skett,
naturen har tagit ett steg. Så föreställer jag mig, att det äfven
tillgår med den högre förvandling, som förestår oss; vi hänga fast
vid jorden, vid vår moder, ända till dess vi hunnit Utbilda vår
andliga organisation, då försvagas allt mer och mer den tråd,
hvilken binder oss, och slutligen lossna vi från rotfästet och äro
sjelf-ständiga andar. Liksom vattenmossans telning blir ett djur, så
blir menniskan en ande, derigenom att hon blir sjelfständiggjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
