Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett par gånger om året får magistern på posten ett bref med
penningar från, som han tror, någon tacksam discipel, som ännu
minnes hans goda lärdomar, ty kuvertet innehåller intet bref, utan
blott en sedel. Men han bedrar sig; disciplarne hafva glömt både
honom och hans lärdom, som dessutom ej var värd att minnas;
den lilla summan, som gör honom så outsägligt glad, kommer
från — likgodt från en menniska, som vill vara okänd för hela
verlden; från en qvinna, som dag och natt studerar konsten att
göra så mycket godt som möjligt, och med så litet buller som
möjligt.
Kapten Wassbuk går ännu omkring i staden och har för
närvarande intet annat nytt att berätta, än att han är god vän och
bekant med löjtnant Kutschenhjelm, han som agerade kusk och
gjorde sin lycka på försöket. «Det är en högst märkvärdig
historia»,’ säger han, .«ha, ha, ha; en högst remarkabel historia, bara
jag kom ihåg allt; det är förbålt hvad minnet aftagit på senare
åren; i min ungdom så kunde jag, å propos, lära mig allting; ja,
det är märkvärdigt hvad minnet aftagit.»
Han är nu på förslag till Svärdsorden.
Kommerserådinnan Knööl lider af många slags krämpor; men
majorskan Ankarklo, som då och då helsar på i staden och åter
känner igen sin gamla vän och ännu älskar henne, är deremot
frisk och rask. Baron Wilde och hans friherrinna bo i Stockholm,
men i hvar sin våning, och friherrinnan Wimpelstorm, eller lilla
Amy Knööl, och hennes man resa utrikes för att återiinna den
husliga sällheten. Kommerserådet Knööl deremot, som böljat blifva
onödig för hela sin familj, emedan han samlat nog och numera
snarare gör förluster än drager till kupan, har på de senare åren
blifvit något giktbruten och stel i kroppen, hvarföre han just nu i
sommar ämnar sig ut till Gräfenberg, för att genomgå vattenkuren
på tysk botten. Hans begge mågar önska honom lycka på resan.
Vattenkuren anses nemligen af det folket såsom något riskabelt.
Major Ankarklo är samma jovialiska man som förr och hans
kära måg en duglig jordbrukare, som låtit gräfva diken och «rygga»
åkrarne på Björkvik och underlydande hemman, så att det var lust
och glädje åt för majoren, som nu ansåg sig blifva på
pensionsstat och som tyckte, att hans måg var en lika rask jordbrukare
soro han varit rask friare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
