Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, kära Lind, så mycket jag kan», svarade den nnge
tjenste-mannen och tryckte korporalens hand.
Thorsson höll ord. Han drog forsorg om soldaten Storms
hustru och barn, och Lind fick ifrån denna stund en djup aktning
for allt hvad jurister hette.
Så bilda sig våra begrepp lätt nog efter en enstaka händelse,
och vi göra en hel klass orättvisa för en endas skull. Det är
derföre af vigt, att de, hvilkas kall det är att närmast verka på
folkets religiösa och moraliska bildning, icke endast i lära, utan
fast mer i lefverne äro en föresyn: den enfaldiga tron, det rent
af oteologiska och odograatiska religiösa sinnet verkar mera godt
inom sin krets, än den mest vetenskapliga utläggning. Religionen
är en Guds gåfva till alla, äfven de enfaldiga, och dess krona
skänker mindre skugga, om kritikens sax klipper den, och trädets
safter förtorka, om vi äro fåfänga nog att inrista våra naran i barken.
Korporal Lind blef således, genom sin regementsprest,
ombil-dad till en komplett presthatare, något som man så gerna vill anse
för detsamma som religionsföraktare $ men den gamle korporalen
bevisade dock med sin lefnad, att det ej är precist detsamma.
Fredrik Lind bestämdes således af sin far till jurist, och
gubbens högsta glädje var att tänka sig Fredrik som auditör vid
regementet och en lika hederlig menniska som auditör Thorsson.
Gubben satt också derföre redan under sin gosses skoltid der hemma
och uppgjorde planer för gossen, så att mor icke annat kunde än
skratta deråt; då blef den gamle vanligen liksom litet fnurrig och
sade: «Anna Kajsa, kom ihåg om inte den hederlige auditören
varit, så hade mor din och dina syskon fått gå och tigga.»
«Nej, kära Lind», yttrade hustrun, som var sina 20 år yngre
än mannen, «det var du som ville ha mig, och så länge vi haft
tak öfver hufvudet, hade mor ej lidit någon nöd. — Håller du af
mig, gamle Lind?»
«Å. ja, för far dins skull och för din egen», yttrade gubben
och klappade sin hustru. «Jag är gammal och grå, men du är
också inte späd; låt se, du är 40 år och jag 60. Å ja, nu är
det just ingenting att grina åt, som de gjorde i början. Jag
tyckte sjelf att det var galenskap; med det gick bra se’n. Far
din ber nog för oss der uppe hos Gud, och N:o 64 Storm gäller
der mer än alla prester och biskopar, ja mer än påfven sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
