Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på rutan, och ett och annat nyfiket barnansigte tittade genom
andhålet fram på gymnasisterna, «de fria, de lyckliga gymnasisterna»
— så tänkte barnen.
Lindner förde sällträet. Det slintade och bollen flög snedt
uppåt; han kom ej tillbaka mera.
«Hvar blef bollen af?» frågade Lindner; men ingen kunde säga
det. Skadan var betydlig, det var en virkad boll, med silfvertråd
på och förfärdigad af endast ullgarn och kork, en lika stor som
lätt och elastisk pjes.
Bollen var borta; den måste sökas, men klockan slog och
g08sarne skyndade in i gymnasium att läsa matematik.
Lindner återgick, så snart timman var slut, att söka sin boll,
och nu upptäckte han, att en ruta, långt uppe under takfoten, på
fattighuset, var utslagen, och något satt instoppadt i gluggen.
Han gick ditupp, emedan han förmodade att bollen gjort skadan,
och nu fick han for första gången se eländet innanför den yttre
glansen. De långa gångarne voro besmittade af denna egna lukt,
som knappt den strängaste renlighet kan utestänga ur större
välgörenhetsanstalter och fängelser, en lukt som tillkännagifver, att
det ligger nfigonting onaturligt uti att sammanpacka eländet inom
ett trångt rum. Här hade de osunda ångorna visst ingen kamp
att bestå mot snyggheten, på något sådant hade man ej tänkt
inuti huset, endast det var snyggt åt gatan, och Lindners mod
svig-tade att genomgå denna skärseld för sin boll. Ändtligen trefvade
han reda på en dörr, som var undangömd i gångens natt, och
inträdde i det rum, der rutan felades.
Ett par gamla gummor suto derinne i det mörka hålet och
trängdes om platsen vid eldstaden.* Vintervinden for ilande in
genom den söndriga rutan, som ej riktigt fylldes af den ditsatta
trasan, och smuts, köld och elände täflade om hedersplatsen.
«Har en boll kommit hit in?» frågade Lindner gummorna.
»Ja, herre lilla, de förb ... gymnasisterna ha slagit ut rutan,
och nu skola vi stackare frysa ihjel; ty förr än i morgon kan ingen
få tala vid vaktmästaren.»
«Kära mor», sade Lindner, som kände sig illa till mods vid
förbannelsen, «det är jag, som slagit sönder rutan, och jag skall
låta sätta in er ruta och gifva er en brasa.»
»Gud välsigne honom då!» återtog gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
