Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lektor Klasmark, som på installationsdagen fick prosttitel,
hade i sitt sinne beslutat att aldrig göra tjenst; men lektorskan
var hans vilja, och då det befanns, att man ej ännu utan alltför
mycken molest kunde undvara mjölkkammaren, som förut varit
adjunktens rum, och ej ännu inredt en dylik kammare i andra
flygeln, så beslöt frun, att Klasmark skulle sjelf sköta sitt embete
så godt han kunde.
Gud skall veta att nog hade gubben god vilja, ty han riktigt
arbetade på sina predikningar, skref och strök ut, jemnförde och
ändrade, till dess hela det andliga talet blef torrt och liksom
spick-nadt af pur noggrannhet och punktlighet. Hans predikningar voro
skrifna så förvånande likt en gradualdisputation, att det blott
felade att någon \iere på gången skulle opponerat extra, för att få
illusionen fullkomlig. Och om lördagsqvällen kom alltid frun upp
på kammaren för att höra hur det tog sig ut. Då ställdes ett
par stolar midt på golfvet, och gubben uppträdde på den ena,
hängande sin blårutiga näsduk öfver karmen, tog en högtidlig mm,
hostade och började sin repetitionspredikan. Prostinnan satt midt
emot och gjorde sina anmärkningar, i synnerhet om hvad som
rörde den uthängda näsduken. «Du får lof, kära Klasmark, komma
ihåg, att du inte torkar dig på din hvita näsduk, utan dertill
nyttjar din blå, och så när något förekommer, som är märkvärdigt, så
höjer du på handen något och lyfter på dig, så att du ser lifvad
ut, och när något rörande förekommer, såsom nu, om föräldrar
och barn, då skall du darra på rösten och titta i taket, så att du
ser rörd ut. Det är otroligt hvad folket tycker om sådant; tag
om det der: och en moder, som, insvept af ett sorgemoln, nalkas
sitt lilla barns graf, hon ser icke glädjens solsken ... Ja, du
förstår, allt det der om föräldrar och barn.»
«Jaha, jaha», sade prosten, «bara jag får rätt på det: hm hm
hm, «den *fattige», hm, nej «en moder, som glad», nej der var det
inte. Jo, se här är det», och nu började gubben, darrande på
rösten: «Och een moooder, sooom iiinsveeept i ett sooorgemoln
nalkas sitt lilla baaaarns graaaaf . . . Skall det vara så?»
<Ja så, det är bra, min gubbe; låt se att du kommer ihåg
näsduken.»
Den gode prosten inöfvade sig verkligen bra nog i
prediko-embetet; men olyckan ville, att han varit mathemätikus, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
