Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 V.
Prestvignlngs-Mlddagen.
Biskopen doktor Slingerbäck bjöd på invigningsmiddagen de
unga prestema till sig. Han var en man, som på allt sätt sökte
att göra sig populär, och lyckades det icke, var det icke derföre,
att man kunde säga något ondt om honom, utan derföre, att man
ej hade något godt att säga. Det var «en liten, något fetlagd man,
med röda blommor på kinderna, nätt som en docka i sin klädsel,
med den vackraste kaftan och de slätaste kragar i hela stiftet,
och alltid prydd med kommendörsstjeraan och korset. Biskopen
var, sådan hans yta visade, en verldsman, artig, förekommande
och ödmjuk till och med; men tillika stolt, befallande, plågad och
framdrifven af ärelystnad och begär att herrska. Denna samma
n-gjutning gaf honom på en gång något hårdt och mjukt i sättet
att vara, något frånstötande for underlydande och något
tilldragande för dem, som voro öfver honom.
Man kunde icke se någon faderligare, någon älskvärdare
men-niaka, än då han mottog sina unga ståndsbröder; ett hjertligt
välkommen, en otvungen konversation, så vida den lät sig inleda,
gjorde dem förtjusta öfver den ära, som vederfors dem; ty äfven
denna känsla förstod han att uppväcka.
^Välkommen, magister Lindner! Det var längesedan vi sågo
hvarandra. Jag minnes med nöje magisterns flit på gymnasium.
Det vore önskvärdt att stiftet finge räkna många lärare så
utrustade med kunskaper, som jag förutsätter en så skicklig yngling
måste inhemtat. Goddag, min kära Drängstedt, välkommen i det
vigtiga ståndet! Jag väntar mycket af ditt nit.»
Den tilltalade, en lång pers.on med krithvitt hängande hår
och ett par ögon, som nyfiket betraktade hvarandra öfver näsroten,
bugade sig djupt och strök upp luggen, for att ha något att göra
med händerna. Drängstedt var nemligen son till en torpare på
biskopsgårdens egor, och var således mera bekant i biskopshuset
än Lindner. Yid akademien hade de begge kamraterna sällan
umgåtts; ty Lindner var icke särdeles road af att höra talas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
