Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskohjertat fasans eldbrand, hotelserna med helvetet och evig
pina, i stället för att låta kärlekens sol, Guds eviga kärlek till
sina barn, framlocka trons och hoppets blommor på hjertats grund.
Det finnes mången, som, i stället att väcka gudsfruktan, predikar
djefvulsfruktan såsom vilkoret for den eviga lycksaligheten, liksom
någon ännu blifvit bättre af fruktan för straff. Derigenom
frambringas blott en artificiel dygd, ett konstgjordt himmelskt sinne,
som lika mycket skiljer sig från det sanna kristliga, som en
artificiel blomma från en naturlig . . . färg, form, allt är detsamma,
endast lifvet felas. Magister Drängstedt, i sin egenskap af sträng
lagpredikant, hade i synnerhet gjort sig sjelf reda för alla de straff,
som hotade syndare, och kände topografien af de eviga
tortyrrummen i helvetet så noga, som en fångvaktare rummen i det
fängelse, till hvilket han har nycklarna.
Då magistern första söndagen tog sitt inträde i församlingen,
gaf han en ordentlig och noggrann beskrifning af helvetet och
uttalade förbannelsen öfver all verldslig lärdom, alla nöjen, alla
förströelser, musik, dans, målning, allt, med ett ord, af hvilket den
bildade menniskan finner sig road; allt detta var synd, men störst
bland alla högmodet att vilja veta mera än andra, den snöda
lustan efter fåfangliga kunskaper om det som ändligt är.
Magistern hade för redighetens skull indelat de eviga qvalens
hemvist i tio stora afdelningar, efter de tio budorden. Alla dessa
voro, om jag ej misstager mig, i nedra våningen, och med
dundrande stämma, och liksom i yttersta ansträngning af sina krafter,
predikade magistern ungefär så här*:
«Femte budet. Den i sina synder mördade står kräfjande sitt
blod tillbaka från mördarens hand och tilltalar honom med vredens
ord: du förstäckte mina nådesdagar, hade du icke beröfvat mig
lifvet, så hade äfven jag kunnat få förlåtelse och blifva frälst från
denna plågan. Mördaren, ännu bloddrypande, «riste» sig förfärligt
vid betten af de eldsprutande ormar, hvilka tycktes finna en
serde-les läcker spis i de lemmar, som voro besudlade med nästans blod.»
* Författaren har ej knnnat neka sig det nöjet, att här ordagrannt
afskrift a den mästerliga beskrifning p& helvetet, som st&r att läsa i den &r 1844
hos Hnldberg i Fahlnn tryckta folkskriften: Ännu ett af tidens tecken, af 8. m.
adjunkten P. A. Åkerlund. D& man kan skrifta och sprida bland folket sådane
saker i tryck, finnes intet skäl att misstänka, att det ju icke äfven sker
mnnt-ligen och från predikstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
