Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min arfsynd, den der vekliga medömkan, vakna, men jag kufvade
den som en man och lyckades.»
«Men», infoll Lindner, «barmhertighetens känsla är en Guds
ingifvelse.»
«Ja visst, Jberr magister, den likasåväl som kärleken; men vi
hafva förnuft för att rätt begagna denna ingifvelse: man kan
ex-travagera i välgörenhet, liksom i kärlek . . . Men det var ej detta
jag ville säga. Jag tänkte alltid: du skall göra godt för sekler,
du skall ej låta hänföra dig af ögonblicket, och för att en gång
kunna göra mycket godt *— underlät jag att göra litet; det var
ju förnuftigt?»
«Ja visst, herr baron, förnuftigt, men ej kristligt. Det tillhör
icke osS svaga menniskor att se in i framtiden; vi måste gripa
det goda i flygteu, eljest få vi ej tillfälle att göra det, vi få ej
spara derpå för att göra något stort för framtiden — äfven detta
få vi eftersträfva, det kan vara en ädel dröm, som också kan gå
i uppfyllelse — men det är dock blott en dröm, det verkliga är
ögonblickligt, då vi handla eller underlåta, då vi aflyfta bördan
eller nedtrycka.»
«Ni tror således», återtog baronen, som tankfullt fästat sin
blick på presten, «ni tror således, att jag uppoffrat hela mitt lif,
min ungdoms syften, mina barnsliga känslor för en blott dröm —
kan väl vara, men det är försent att ändra det; min dröm må gå
i fullbordan eller icke — den har likväl varit min tröst, och det
blir den enda ursäkt jag har inför Honom, som dömer allt och
som ser allt. Ja, herr magister, jag har hatat er, icke derföre att
ni förolämpat mig med en förebråelse, som var rigtad åt alla,
fast-än den träffade mig, kanske ensam; utan derföre att ni sade
detsamma, som den der känslan i min själ talade, derföre hatade jag
er att ni stod utom mig och ej kunde liksom hon bringas till
tystnad af min fasta vilja. Ja, det har varit min uppgift att kunna
allt genom min vilja . . . jag har varit en viljans man ... en
härdad natur, som ej böjde sig för något och som ej släpper sitt
tag förrän i döden. Tror ni, herr magister, här, här inuti bröstet
klappar ett barnahjerta, det vill bli fritt från viljans band; tro
mig, jag har lidit mycket, lider mycket också nu . . . jag har en
sträng domare deroppe, min själ fruktar honom . . . men jag ville
ioke frukta, ser ni, magister, jag ville vara en man in i döden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
