Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagboken.
Ett år derefter skref Lindner i sin dagbok:
Den 20 Augusti. Öfverste Malmin är en älskvärd menniska,
oaktadt alla sina besynnerligheter; jag har kommit att djupare, än
förut, intränga i hans tankegång och har funnit, att han är ett
godt barn, oaktadt allt det kalla och grubblande i hans yttre. Det
har blifvit något helt annat af Skoningslösa, än förut. Fordom
såg jag ingenstädes annat än mulna anleten eller spionfysionomier,
der hvarje rynka var ett frågtecken; nu deremot äro alla nöjda
. . .jag har nästan ingen mera der att trösta, och händer någon
olycka, så har alltid gubben varit före mig hos den olycklige och
tröstat och hjelpt så mycket han kunnat. Den goda gubben! Han
kan ej anföra ett enda bibelspråk till tröst och ändå tröstar han
säkrare än jag. Ack! han bär med sig en bibel beständigt: sitt
varma, redliga hjerta, och derur läser han ett kapitel för den
arme, derur hemtar han sina bibelspråk. Öfverstinnan — det är en
svaghet hos oss alla att vilja studera oss in i menniskolynnets
hieroglyfer *— jag förstår henne icke; hon är öm och religiös . . .
men hennes ögon tala emot hennes ord, det är ett par blixtrande,
mörka ögon, och gestalten se’n, hon har varit en junonisk
skönhet, en salongernas drottning, hon är det ännu.
Det är besynnerligt, men då öfversten går bruksgatan
uppför, och barnen i fönstren få se hans mörka, hotande blick, de
buskiga ögonbrynen och de stränga dragen, springa de genast ut
och hoppa glada kring gubben: en gosse hjular, för att visa sin
konstfärdighet; en annan talar med gubben, som med sina korta
frågor och sitt buttra utseende tyckes skola stöta bort en och hvar;
men barnet ser så förnöjdt ut, är, som det tyckes, så säkert på
sin sak — «det är», med ett ord, «alls inte farligt att tala vid
nådig öfversten», säga bruksbarnen på Skoningslösa. Deremot då
öfverstinnan, hvilket ofta händer, promenerar samma väg, gömma
sig barnen, fastän hon aldrig än mött något, som hon ej smekt
och talat vänligt med; men barnet står der ändå alltid darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
