Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Är det ej vackert ?» frågade Lindner sin fästmö. «Tror du
icke, att vi skola kunna lefva rätt lyckliga här?»
(Jo, Fredrik, här skola vi vara så lyckliga och så undangömda.
Pappa och onkel skola helsa på oss; då skall jag som prestmor
bulla upp för dem, vi skola dricka kaffe i trädgården — men
ingen annan främmande vilja vi ha då.»
«Utom prosten Klasmark.»
(Ja, det förstås, prosten. Nå, nu måtte väl gumman vara god
på dig, då hon vet hvarföre du icke kunde uppfylla hennes
önskningar. Du vet väl, att Lottas bröllop snart skall stå, att hon
gifter sig med en inspektor, som lär vara en rätt hygglig karl.»
«Ja, nu är väl allt godt igen», skrattade Lindner. «Stackars
prostinna, hon är så beskedlig eljest, fastän man ej kan neka, att
hon är mera deciderad än prosten. Hon är, som Napoleon sade
om hertiginnan af Berry, den enda karlen i familjen.»
Hedda skrattade, men blef snart åter uppmärksam på vägen.
«Se der», sade hon, afbrytande sin munterhet, ase der det lilla
bostället, ack hvad det ser trefligt ut! Här skola vi lefva glada
och lyckliga.»
Ghäsen svängde in på gården, och i samma ögonblick voro
pastorskan och gamla Märtha framme för att taga emot de främmande.
«Nå, så hade ändå Canis rätt», ropade hon förnöjd.
((Välkommen, goda, lilla pastor och lilla fästmön! Nu skall en kopp kaffe
smaka bra.»
Och så förde hon in sitt främmande i förmaket, det vill säga
ett rum, der man ej vanligen bodde och som ej begagnades utom
när man bakade, då brödet fick derinne stå och jäsa; eljest stod det
städadt och förmörkadt af de styfva, hemväfda så kallade
nettel-duksgardinerna och med sin kinesiska potpourrikruka midt under
spegeln, som åter i sin tur hade att förvara alla de
notifikations-lappar och sorgebref, hvilka tid efter annan kommit till pastor
Svenssons hus. Soffan, en gammalmodig en med gaflar, som
formerade vrår, var klädd med ett grannt grönrand i gt möbeltyg, som
dock aldrig fick skåda dagens ljus oftare än vid jul, då öfverdraget
togs af. Här fick Lindner och Hedda sin plats, och så snart detta
var väl bestäldt, skyndade gumman ut och lät ej se till sig på
mycket länge, emedan hon i hast måste baka rån, derföre att
hennes så kallade sockerskorpor tagit slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
