Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konst och Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de meningsstrider, som fortgå under det att dagens
tvistemål växa upp till sjelfmedvetna satser, veta en mängd
meniskor med svaga hufvuden och ännu klenare hjerta ej riktigt, åt
hvilken sida de böra luta för att få stöd, de famla således mellan
thronen och pöbelgunsten, utan att få stöd af någondera; — det
är ett ömkligt skådespel, om det ej vore en naturnödvändighet,
att kryp bilda sig vid hvaije jäsning; nu åter kan det vara
intressant för den, som forskar öfver menniskohistoriens fortgående
jäsnings- och reningsprocesser.
Men ett är rätt: och detta ena bestämmes af vår öfvertygelse,
sådan den utbildat sig i vår egen själ, sådan som den blifvit
inpräglad i vårt samvete under våra forskningar inom vårt eget bröst
och i den krets, uti hvilken vi lefva.
Man kan blifva oanvändbar för en viss tid, för ett särskildt
fall; men ärligheten, fastheten i principer, — ja, till och med
envisheten är alltid någongång användbar och bedrager aldrig,
emedan den ej förnekar sig sjelf.
Sådan var grefve Liljekors, som en tid gjort hastiga framsteg
på ärans bana, men som numera dragit sig från affärerna, hellre
än att böja sig i en ny form, den han antingen ej skulle kunnat
fylla, eller den han beständigt skulle sträfvat att spränga sönder.
Längst fram i stora sammetsrummet — en betjentterm; som
betydde, att möblerna der voro klädda med sammet — såg man
denna afton en hög gestalt sitta vårdslöst tillbakalutad i en soffa
i samtal med en lång blek man med ljust hår och ett eget stelt
och till och med frånstötande sätt att vara. Det var nemligen
grefve Liljekors i samtal med engelska ministern.
När man ser en engelsman, han må då vara diplomat eller
blott turist, eller mekauikus, påminnes man vanligen ovilkorligt
om en kontorspulpet med åtföljande böcker, lineal och papperssax;
det är en stereotyp af affärslif, af en vidtutgrenad industri, som
är hemma Öfverallt och ingenstädes; fransmannen deremot förefaller
oss vanligen som någonting tillhörande toiletten, han är hemma
allestädes, smyger sig in i alla rum, är Öfverallt treflig och ofta
nyttig, då deremot tysken i alla skepnader bär stämpeln med sig
af sitt splittrade fädernesland, den visar sig i hans vördnad för
allt smått, hans dykande efter djup och hans jägtande efter ro;
— han är ingenstädes mindre hemma än der hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
