Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konst och Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemödade sig att finna på infall; i denna jagt var kammarherren
den ifrigaste: han var nemligen en ung man, aom något litet
van-elägtats, och som ej genom duglighet ville hålla upp sitt namns
värdighet, utan som experimenterade med att vara snillrik, och
som således rent af gjort till sitt handtverk att säga idel
qvickheten han trodde sig ofta nog finna på sådana, och detta hände
oekså någon gång verkligen; — men om så var fallet, underlät
den goda kammarherren också icke att så länge repetera sin
qvick-het, tills den hunnit stelna till en dumhet.
Det verkligen snillrika eller qvicka låter ej gerna säga sig
mera än en gång; går man omkring i ett sällskap och upprepar
en qvickhet, handlar man lika förnuftigt, som om man ville vispa
champagne i en kruka, eller bjuda sina vänner på kallt thé.
Kammarherren var ett praktexemplar af denna sort, en ung man, som,
af blott begär att vara intressant, blef tråkig ända till odräglighet.
*En skön flicka», yttrade kammarherren om bilden, ahon
slumrar, stackars barn; ty kärleken är en dröm.»
o Ar han det? kusin Jules!» frågade Lina med ett det allrar
skalmaktigaste leende i verlden, «är kärleken en dröm?»
«Ja visst, en dröm, bästa Lina», svarade denne, «en dröm
blott, en fantasibild, ett tomt intet; kärleken, min fröken, är blott
en skizz, som sitter på ytan af ett hjerta, — ja, i sanning, blott
en skizz, en krokie.»
«En gravyr eller oljemålning», tilläde Lina — «är det ej så?
— kanske till och med en lithografi?»
(Åh ja», återtog kammarherren, glad öfver gryningen af en
qvickhet, aåh ja, ni har rätt; kärleken hos er damer är en lithografi,
— den är en teckning på sten; ha, ha, hal — I kunnen ej neka,
mina damer, att edra hjertan äro af marmor, att således kärleken
blott är en lithografi, en stenritning — någonting som ej går pä
djupet; mannens kärlek är deremot en verklig gravyr, en
stål-gravyr, — ha, ha, ha! — en stålgravyr; — man borde skrifva
något öfver det ämnet.»
»Hvarför borde man det?» frågade Lina.
(För att bevara infallet», svarade kammarherren, (ni gaf mig
verkligen ett guldkorn, — jag tackar er.»
Kammarherren fortsatte sitt ikämt och kastade då och då en
forstulen blick på de öfrige, för att bemärka det intryck han gjorde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
