Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Lagertelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lina rodnade ännu starkare, ty hon hade liksom tyckt sig
märka att tanten vid promotionen i Upsala fastat mycken
uppmärksamhet vid Lindman och henne sjelf; hon hade till och med
fraktat, att tanten sett något, hade märkt något.
(Du är lycklig och glad, min älskliga Lina», sade tanten, utan
att tyckas märka flickans forlägenhet, «det är en glädje, att se dig
i aocieteten, du gör ditt namn och din börd heder.»
«Jaså, tant tycker det?» sade flickan och slog ned ögonen.
«Ja visst, mitt barn, så tycker hela verlden, du är en
prydnad for hofvet och det finnes icke en enda, som ej älskar dig —
många till och med beundra dig.» *
(Ack, hvarför det, tant?» frågade flickan och slog upp de
sköna ögonen till en fråga.
(Hvarför, mitt barn», återtog tanten och satte sig bredvid
toiletter (hvarför — åh jo, mitt barn, du är ung, talangfull, har
ett intagande sätt att vara, just detta rätta sättet att både locka
och stöta från sig, som männen anse så skönt.»
«Tant lilla, jag vill visst ej locka någon», yttrade flickan
blygsamt, «jag vill blott ej vara ohöfliga, tilläde hon, inom sig
kännande en obehaglig känsla, då tanten så der anatomiserade hennes
sätt att vara.
Grefvinnan smålog och tog liksom i tankame den halfvissnade
lagerqvisten ur vattenglaset.
«Ja, du har rätt, Lina, höflighet mot alla är vår pligt — det
är den första fordran på qvinlighet.» Grefvinnan böljade nu bryta
och plocka sönder bladen på lagern.
(Tanti — akta min lilla lager», bad Lina och utsträckte handen.
(Lappri, mitt barn, han är ju vissnad, och du skall få en hel
korg med lager från orangeriet; ja, ett växande lagerträd hit opp;
det kan stå derborta på fönsterpallen. Man skall tro, att det är
en Sappho eller en Corinna, som bor här och ej en hoffröken hos
drottningen.»
Den obarmhertiga grefvinnan fortfor att plocka sönder qvisten;
det ena bladet efter det andra föll sönderslitet i golfvet.
«Men, goda tant», sade flickan med darrning på rösten, «låt
den lilla sota qvisten få vara hel; söta tant, jag ber.»
(Kanske den har något eget värde för dig, denna lagerqvist?»
frågade tanten med allvarlig uppsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
