Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Lagertelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af gracerne begärt min dom — ni hade fått äpplet» bästa Lina;
men jag är ingen Paris fastän jag varit i Paris — ha ha ha —
det är blott tonvigten som skiljer dessa ord från hvarandra. Nå,
hvad säger ni, tycker ni om mina fuxar? Ett par skona djur;
den ene heter Bucephalus och den andre Sleipner — ha ha ha —
nord och söder; men hvad tycks om vagnen se’n; en rätt skön
konstruktion, man gungar uti honom som om man sutte på en
morgonsky.»
«Ja, bäste Jules», svarade Lina, »hästar och vagn tycker jag om.»
«Nå, än egaren P min goda kusin.»
a Jo att han är en rätt kärälsklig herr kusin.»
»Herr kusin, inte meraP»
«Nej, det är vackert så, bäste Jules, jag har mina tankar åt
helt annat håll.»
•Kanske i Italien, i Pausolippos grotta eller i skuggan af
lagern på Yirgilii grafP» frågade kammarherren något spetsigt.
»Hvarför ickeP ja visst, kusin», skrattade Lina.
»Och kanske tänker lilla Lina på den lagerkröntej»
»Hvem dåP — ni blir odräglig, Jules», afbröt Lina och rodnade.
»Den lagerkrönte skalden Tasso — ha ha ha — jag är väl
odräglig om jag nämner Tasso, han som besjungit Jerusalems
befrielse från Saracenerna. För öfrigt, kusin Lina, vet jag ej af
någon lagerkrönt person derute; ty att man nyttjar lagerbärsblad på
inlagd sill och på förlästa studentskallar, är väl ej att kalla för en
lagerkröning; det är på sin höjd en inläggning, en insyltning. Jag
tror att ni blir ond på migP»
»Åh, jag vet, ni ... . Ingenting, kusin Jules», afbröt Lina
sin pratsamme frände, »ingenting annat än att ni är kammarherre
och troligen hvarken blir insyltad i eller krönt med lager: i förra
fallet skulle ni bli duglig efter döden och i det senare vara det
under er lefnad. Förlåt, kusin Jules», tilläde hon ooh höjde upp
sig stolt och kastade en blick af harm och förakt på den inskränkta
menniskan, som så olyckligt jagade efter infall; »förlåt mig! det
passar ej en fröken Liljekors att höra på huru slägiens ära
sjunker i er person — ni tyckes vilja», fortfor hon ifrigare, «ni tyckes
vilja rifva upp ett gammalt ärr; ni tyckes med ert gäckeri vilja
nedsätta en hederlig menniska, som ni ej känner och som ni aldrig
ens kan lära er att känna; men, kusin Jules, lika säkert som Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
