Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var charmant! Du skall vrida om det lilla hufvudet på
min kusin.»
«Vi skola dock ej vara oförsigtiga», sade von Turn; «du kau
verkställa sjelfva manövern; du tar detta bref, hvilket, som du ser,
på intet ställe röjer till hvem det är skrifvet; således kan det vara
likaså väl till dig som till mig. Nå väl, du talar vid Lina om
Lindman, visar naturligtvis skonsamhet för hennes känsla och
slutar med att visa brefvet.»
«Men skall jag ljuga P» frågade kammarherren, som i botten
ej var någon ond natur.
«Ljuga!» upprepade von Tum. — *Nå väl, gör hvilket du
vill, sök genom en liten mystifikation att rädda din familjs heder
eller låt bli och se sedan antingen en messalliance eller en
skandal; ty tro mig — han skyr intet.»
«Men, von Turn», återtog kammarherren, «han gifter sig ju
och då är ju hela min inblandning alldeles onödig; det bär ju syn
för sagen.»
«Jaså, du tror, att en rik fru Hobbes gifter sig med en
avan-turier från Sverige! Nej, min bror, hon kan tycka om honom,
låta honom smickra sig att vara hennes förklarade älskare, men
italienskan ledsnar snart och skickar honom med några hundra
pund tillbaka till sin ungdomskärlek. — Du finner, att karlen
handlat lika gement, om han misslyckas som om han lyckas; men
i förra fallet står faran för dörren.»
«Du har rätt, jag är skyldig mitt namn uppoffringen af hvad
jag anser for stricte rätt; ty inte är det alldeles rätt att ljuga.»
«Om det ginge an, att jag visste fröken Linas och Lindmans
inbördes förhållanden, då skulle du mer än gerna få begagna mitt
namn, och jag skulle då sjelf visa brefvet för henne; men om jag
gjorde detta, så vore jag också tvingad att upptäcka hvem som
berättat mig hennes ungdomskärlek och föremålet och ...»
«Nej för tusan, det går ej an! Tag hit brefvet; verkan skall
du få se.» «
Sedan kammarherren gått, gnuggade von Turn händerna och
sade vid sig sjelf: «att kunna härma stilar är en god sak; att
der fanns rum for ett postscriptum är den andra; men ändan
kröner verket — att ha ett dumhufvud att kasta hatet på, är den
tredje; tre ting äro goda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
