Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skad tillbaka; ni är en bildad dame, med bildadt förstånd och ett
förbildadt hjerta — ni . . .»
•Nej, nej», ropade grefvinnan, liksom en orm stungit henne,
«jag är densamma som förr, goda Dahll jag är samma lilla Lina
som förr; men inväxt i ett skal af sten. — Ser du, goda själ, då
Dafne blef förvandlad till ett lagerträd. — Guden kom och ännu
kände han flickans hjerta klappa under barken, som drog sig öfver
hennes bröst. Du har sjelf omtalat den fabeln för mig; så är det
med mig: jag är förvandlad, jag är fastvuxen på den plats, dit
jag jagades af barnsligheten och fåfängan; men känn, goda Dahl,
känn efter, om ej Linas hjerta ännu klappar under barken, då en
Gud eller en vän lägger sin hand dit! Säg, goda Dahl, bör jafr,
bör jag öppna mitt hjerta för någon, för digP Bör jag icke
ensam, alldeles ensam, blott anförtro Gud hvad som trycker mig —
som pinar mig och som småningom skall bräcka sönder barken och
låta mig komma härifrånP Goda Dahl! sedan i går vill jag dö.»
Gumman “betraktade det arma ensamma barnet, som blifvit
maka blott för att känna sig riktigt öfvergifven. Von Turn var ej
mera densamme som förr, han vanvårdade sin unga hustru, han
belönade henne, då hon sökte tröst och hjelp hos honom, blott
med kallt smålöje och ett: «du är så barnslig, kära Lina!» Han
älskade henne icke och fann blott obehag, ej njutning i just dessa
så kallade barnsligheter, som göra qvinnan så älskvärd, så omöjlig
att stöta tillbaka.
«Nå, goda Lina», fortfor mamsell Dahl, «då ni icke vill
anförtro mig hvad som trycker er, så — förlåt mig, grefvinna!»
afbröt hon sig sjelf, »förlåt mig, om jag gör er en fråga.»
»Ja, min gamla vän», smålog grefvinnan, »gerna, fråga hvad
ni vill, jag skall svara er.»
»Nå väl, jag har föreställt mig äktenskapet», begynte
gumman — »hör mig till slut, Lina, och afbryt mig icke — jag har
föreställt mig äktenskapet som en sammangjutning af tvenne
väsenden och icke som blott en sammanblandning af deras
penninge-angelägenheter; jag har tänkt mig äktenskapet som en guddomlig
och ej blott mensklig inrättning, stiftad för den verldsliga
ordningens skull; men jag vet tillika, att det, som är af Gudi, också
måste stå i harmoni t med det borgerliga samhället, emedan det,,
som är ett verk af Herran, passar in i -alla former, derföre att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
