Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han alltid varit, och jag var oren, var falsk, var hämndgirig
och bröt mitt löfte.»
«Och mot hvem bröt du då, stackars Lina?» frågade gumman
med djupt medlidande.
«Mot Lindman», sade grefvinnan; «vi älskade hvarandra; vi
hade, fastän utan ord, svurit hvarandra trohet och kärlek; man
bedrog mig, man missledde mig att tro, att han öfvergifvit mig
for en annan, och jag offrade min skönaste dröm, offrade mitt lif
ooh min glädje för att visa honom, att jag ej älskade trognare
än han.»
«Huru vet du, att du blef bedragen?» frågade åter guvernanten.
«Jag har länge anat det, nien jag erhöll i går ett bref från
kammarherren Jules, som för närvarande vistas i Italien för sin
helsas skull. Stackars Jules, han lefver ej länge; han vacklar som
en skugga i lagerskogen och sitter som en vålnad på gruset af
det gamla Rom; han vet, att han skall dö, och han uppgöc^nu
sin räkning med verlden; äfven med mig var hans räkning
ouppgjord, och hans bref innehåller en fullständig redogörelse för det
bedrägeri, hvari han deltagit, i böijau utan att veta det, men dock
för att hämnas mina sarkasmer, och sedan af blygsel för att hafva
varit ett blindt verktyg för en öfverlägsen, en kallt beräknande
vilja. Han inser, att han gjort tvenne menniskor olyckliga, och
nu vid grafvens rand ber han om förlåtelse för hvad han brutit.»
«Och du förlåter honom, Lina?» frågade gumman.
«J&> jag förlåter honom; men aldrig mig sjelf. Jag till och
med förlåter von Turn hans sluga bedrägeri; jag är ensam
skyldig; det hade varit min pligt att trotsa genom dygd och ej
genom ett brott; jag har öfverträffat mig sjelf i det senare; och nu
faller det tillbaka på mig; allt tynger på hjertat.»
«Du har rätt, Linal» sade mamsell Dahl; «du.har felat och
måste också derför lida; jag kan endast beklaga dig. Du har varit
insnärjd, mitt barn, i ett nät, som din man spunnit omkring dig»,
fortsatte gumman tröstande; «du var obetänksam; du trodde dig
döfva din smärta genom att göra den fullkomlig; det är just det
halfva i en olycka, som plågar mest, törberedelserna till en smärta,
som göra oss svagast; uär dödsfången väntar siu dom, då vrider
han sig i förtviflan, men när den är fallen, då blir han lugnare;
det ligger en tröst i det oåterkalleliga, i det, som vi vilja anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
