Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ett okärt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostan; jag omfamnade ett lik, då det ej tilläts mig att få en man.
— Han dog», återtog hon med glänsande ögon, «han dog, han,
den ende jag älskat, den ende, till hvilken min själ slöt sig med
fbllt förtroende; och det var sedan lika godt hvem jag älskade —
helst ingen, och derför räckte jag min hand åt honom der. — Ack,
Adolf, du blef fattig och usel, du trodde, att jag glömt dig —
men — men — så var det dock icke ... Ah ja! det var en
ungdomsförvillelse; jag har förbättrat mig sedan, men vacker var
Adolf som en dag, fastän endast simpel bokhållare.»
Friherrinnan steg upp och gick nAgra slag på den mjuka
mattan; ändtligen öppnade hon sin sekretär och framtog en
medaljong; det var porträttet af en ung, skön man, ett ansigte, så
ärligt, så öppet, så godt, att man ovilkorligen måste fatta
förtroende till den, som fått det som skylt.
ffDer är han», hviskade friherrinnan halfhögt; «om han nu
lefvat — ack —» hon kysste porträttet. «Du! du!» sade hon
halfhögt — «du var var ändå bra vacker och hygglig, stackars Adolf!»
I detta ögonblick inträdde guvernanten med lilla Hortense,
den sjuåriga afbilden af sin sköna mor. Friherrinnan undangömde
hastigt medaljongen ooh omfamnade sin dotter, som skyndade mot
henne. Hon satte sig nu ner och jollrade med sin flicka och
liksom genom ett trollslag hade den mulna blicken och det svärmi*
ska uttrycket i hennes öga försvunnit, och en stilla brand glödde
deri — moderskärlekens.
Kammartjenaren inträdde. «En person är derute», sade han,
»som anhåller att få tala vid friherrinnan.»
«Hvem kan det varaP» frågade hon, otålig öfver att bli
af-bruten i sina smekningar.
«Jag vet ej, friherrinna, men han tycks vara af den sämre
medelklassen; for öfrigt är det en pratsam menniska; om jag
gissar rätt, är det visst någon handtverkare, som vill hafva arbete
vid våningens reparation.»
«Jag talar ej i affärer; det der får han afgöra med herr
Penn-sylviander.»
«Jag har sagt detsamma», yttrade betjenten, «men mannen
vill nödvändigt tala vid friherrinnan sjelf.»
«Vid mig sjelf! Han vill troligen tigga/ det är således någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
