Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dylik tillställning beramades, och efter den stunden ända till
dess den stora dagen kom, var hela huset i rörelse för att med
all upptänklig prakt och på ett värdigt sätt fira den.
Nu ändtligen voro ljusen tända i lampetterna, och bror Sigge,
som hela dagen hållit flickorna i ett slags civil arrest, så att de ej
måtte få skåda halfgjordt arbete, betraktade sitt och Olssons verk,
plockade här och der på en feston, snoppade ljusen — och si,
allt var ganska godt.
Han sprang derföre, ut och ropade uppåt vindstrappan, som
ledde till flickornas rum: «nu får ni komma!»
Nästan i samma ögonblick hördes hastiga och lätta steg i
trappan och så godt som liktidigt med bror Sigge stod der ék
hvitklädd flicka midt på golfvet i stora salen, blickande omkring
sig med glada barnsliga ögon.
»Ack, så vackert, Sigge», sade flickan, «ack, så vackert! —
Tack, käre gosse», tilläde hon och fattade honom i öronen och gaf
honom en kyss, »tack, min beskedlige Sigge.» Nu först bemärkte
hon herr Olsson, som helt blygsamt bockade sig och strök den
vidlyftiga luggen ur ansigtet r-r- «och herr Olsson har ookså haft
besvär för v&r skull», tilläde hon med ett genomgodt smålöje,
»tack, herr Olsson!»
Det var den sextonåriga, hvars födelsedag man firade, det var
Göthilda* en skön, blott till hälften utsprungen ros, just på
öfver-gångspunkten mellan barndom och ungdom, i detta ögonblick
gläntande på framtidens dörr, med ett barns hela nyfikenhet, fruktan
ech glädje i sitt hjerta.
Hon 4ög från föremål till föremål, bugade sig djupt i den
1iU* grottan, der fortepianot stod, spelade några takter på en
vals, och åter grep hon sin herr bror i öronen och sade skrattande:
»kära Sigge, jag får lof att kyssa dig en gång till.»
»Bara hon inte rifver öronen af mig», svarade bror Sigge till
tacksamhet för en kyss, som skulle gjort hvaije annan än en bror,
som går i storskolan, alldeles känslolös för allt fysiskt lidande.
»Jag undrar», återtog bror Sigge, som i Göthildas ansigte såg
den innerligaste tillfredsställelse målad, »jag undrar hvad Emma
skall säga om det här?» Gossen fick vid denna fråga en något
bekymrad mine, och sjelfva Göthildas glada småleende blef liksom
tvunget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
