Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Flickornas rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickornas rum.
Mot morgonen reste alla de främmande. I salen hade redaa
andra upplagan äf ljus gått till ända, och blott några lågor
flämtade ännu i lampetterna, då flickorna gingo upp på sitt rum.
Göthilda var mer än vanligt upprymd ooh föll Clementine om
halsen så snart de kommit dit upp. «Gudskelof, att vi åter äro
i fred», sade hon till sin vän; «aldrig, aldrig meara skall jag tigga
mamma om en baL»
«Hvarför det?» frågade Clementine småleende; «vill du icke
dansa ?»
»Nej du; jag viU inte dansa under sådana förhållanden;
stackars pappa och mamma, de ha ej råd till sådant; oeh du, Emma»
som kunde stå och ursäkta, att vi ej hade vaxljus i kronan; jag
tycker just hvad en liten droppe talg kunde skada din charmanta
häradshöfding.»
«Jo, det var ganska rätt», svarade Emma bittert; «det är
alldeles opassande att ha talgljus i kronan, och jag sade ju dessutom
ingenting annat, än att vi ej hunnit £å hem vaxljus från staden.»
«Ja, det var en ursäkt», återtog Göthilda; «dn sokte genom
en osanning rädda dina föräldrars heder i stället för att tala
sanningen och säga: mina föräldrar äro fattiga; de ha ej råd att
bestå sig vaxljus. — Nej, Emma», tillade hon, och klara tårar
perlade nedför den rödblossande kinden, «du skulle sagt: min far är
fattig, men har två fåfänga flickor, som nödvändigt ville dansa —
oeh, Clementine 1 jag hörde för några ögonbliok något, som skar
mig in i själen: «bara inte detta kalaset har kostat pappa för
mycket», sade jag till mamma — men då svarade hon: «nej,
Göthilda lilla, det har ingen fara; pappa bar föresatt sig att ej röka
på en månad och de penningar jag aflagt till en ny schal hafva
åtgått, men det göra vi gerna, blott ni haft roligt, flickor.» Hör
du, Emma», tilläde hon, «pappa får inte röka och mamma får ingen
schal», och med dessa ord kastade hon sig i Clementines armar
och gret bittert, som barn pläga göra.
Man skulle sett Clementines ansigte i detta ögonblick, huru
& fula dragen försvunoo, hur der blixtrade kärlek ur dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0154.html
