Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickornas rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och talar om hektik och islandsmossa och hafresoppa — nog af,
jag hörde likasåväl som häradshöfdingen din konversation med din
kavaljer — du får förlåta, att vi skrattade något litet åt en sådan
balkonversation.»
«Jaså, herrskapet skrattade»,, yttrade Göthilda och rodnade
som en pion; ajag vill ej tala vidare med dig om den saken. God
natt, Emma.»
Solen stod- ett temligt stycke på himlen, då de slumrande
flickorna, väcktes af ett sakta prasslande, ooh majorskan med eb
kaffebricka stod framför sängen.
«Se mamma», ropade de begge på en gång, och Göthilda
aatte sig opp.
«Vill du ha kaffe, mitt barn?» frågade majorskan och hälldé
fall koppen — «se här!»
«Ja, tack, mamma; men nu dricker jag inte kaffe på tre
månader.»
»Hvarför då?»
«Jo se, mamma, då kan pappa få röka sina pipor.»
«Åh nej, barn, var inte enfaldig; det der kostar icke på pappa
det allraminsta.»
«Men pappa skall röka, han måste röka.»
«Nå, nå, Göthilda, du skall inte vara barnslig», yttrade
modren och klappade sin flicka på den hvita halsen.
ccMamma kan aldrig tro, hurudant väsende. Göthilda höll i natt
for den välsignade pipan», sade Emtna; — «syster är bra barnsligt.»
Så snart Göthilda kom ner till sin far, märkte hon, att han
ej rökt sin morgonpipa efter vanligheten; hon smög sig till
piphyllan och stoppade i all tysthet hvardagspipan, och några
ögonblick derefter kom den blomstrande flickan in ur köket med
blossande pipa. *
«Se på Göthilda; är du rasande, flicka!» ropade alla.
Men flickan gick fram till gubben och sade: «Nu har jag
tändt pipan; rök nu, pappa! — Fy, hvad det smakar gement, seta
pappa —> nej det är odrägligt — för din egen flickas skull!»
Gubben smålog och tog pipan från sin dotter. «Ja, för din
skull, flicka 1 Men du vet, att jag är ordentlig; ej en skilling kan
gå åt till öfverflöd utan att sätta mig i skuld, och det får jag
inte, ty när jag en gång dör, så ha mamma och ni inte mer äp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
