Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrarnes rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapet satte sig, och killen. begyntes.
«Den der lilla fröken Göthilda är en liten rätt bygglig
figur», böljade notarien Blom. — «ViU: bror bytaP — akta dig, du
blir biten — aj, nu sprang mitt goda kort —’ kupera! —se
så, död!»
«Ah ja, hon går an, hon ser väl formad ut», yttrade. lagm
anaen och gaf.
»Gubben är en förbannadt rolig Vetter», sade herr Kryddsten^
ffhan kände far min, sa’ han, och talade om en hop
ungdomsäventyr. — Nej, min vän — förbi! den gången så . . . — Men,
jag tror, förbanna mig, att du, Ärenslump, slog dig ut för den
der äldsta Stoekholmsfröken.»
Lagmannens likblek# ansigte drog sig till ett.smågrin. «Jag,
åh nej; man måste sysselsätta sig med något, och efter jag var
ifrån Stockholm, så tyckte hon, att jag var en slags slägtinge. —
Jag känner gumman Botenburg; det är en rik käring; skada, att
hon har en dotter, eljest så kunde man slå sig på allvar ner här.
Flickan ser bra ut nog, är väl växt och har ett par ögon, nå, jag
behöfver väl inte säga något om ögonen.»
«Åh nej, hon är bra lik mamsell Klarin, figurantskan, du vet»,
yttrade notarien Blom.
«Ja, hon ser bra ut, menniskan, skada blott, att hon är fattig.»
«Och så har hon fötter stora som strykjern», tilläde herr
Kryddsten.
«Ah nej, fötterna äro allt bra, men, f-n vet, hon snör sig för
hårdt», yttrade lagmannen och «filferade». — «Se så, låt se, åh, jag
tror — lycka till! potten är min. — När jag valsade med henne,
var hon hård i sidan som om hon haft harnesk på sig.»
«Jo jo, men», tilläde notarien Blom, «men såg du bara, huru
ögonen perlade på Göthilda, när hon talade vid WinterP Det skola
ri roa oss åt i morgon, då hån kommer igen — ha, ha! — oeh
mamsellerna Minderberg, de tre eldröda gracernaJ»
«En liten trind ungfe var der till; det var., tror jag,
komministerns dotter; om herrarne tro mig eller ej, så förbanna mig1
blef hon icke kär i undertecknad. — Det är inte att skratta åt,
ooh om jäg hade tid, skulle jag kultivera bekantskapen; hon var
som en vante i mina händer och spände upp sin lilla figur
hvarenda gång jag bjöd opp henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
