Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilma Rotenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Förlåt mig, mitt herrskap — förlåt, fröken!» yttrade
ynglingen, då han såg, att fröken yar ensam; «jag kommer litet för
bittida i dag.»
«Skadar visst inte, herr Gerhard», svarade Hilma och plockade
sönder några oblater, hvilka hon kastade i vasen, der guldfiskarna
snmmo.
Ynglingen var icke någon annan än Gerhard, gesäll hos
urmakaren Winter, som bebodde envåningshuset midt emot, hvilken
regnliert en gång i veckan besökte sin mästares kunder, af hvilka
generalskan Rotenburg var en, för att draga upp hennes väggur
och pendyler. Detta skedde naturligtvis nnder tystnad, då någon
yar inne; men befann sig herr Gerhard ensam, hade han ganska
svårt att låta bli att gnola på någon visstump, ty han var eii
glad gosse och hade känsla for musik.
Herr Gerhard var denna morgon alldeles tyst, under det han
drog npp och rackade pendylen, men vid den senare operationen
tyektes det liksom på honom, att han ville tala; han kastade ed
blick på Hilma. Denna förstod den och frågade:
«Hvad är det Gerhard vill Bäga?»
«Åh, jag bara kom att göra en betraktelse, då jag såg, att
klockan hade dragit sig nära en timma efter.»
«Hvilken betraktelse, herr Gerhard P» frågads flickan.
«Jo, att tiden kan gå långsamt i rik mans hus också!»
Ynglingen smålog liksom for att bedja om ursäkt, men Hilma
suckade.
<rHur mår gossen?» frågade hon för ptt afbryta herr Gerhards
betraktelse.
«Hvilken gosse, nådig fröken?»
crJo, herr Gerhard, jag såg er i går», återtog fröken, «då ni
kon hem med gossen.»
«Jo, då såg jag vacker ut», skrattade ynglingen; «jag var
genomblöt som en trasa.»
«Ni vågade lifvet for att rädda den der trasiga gossen; isen
brast under er; ni simmade bland isstyckena; ni tog det afdånade
barnet i famnen och bar det hem — jag vet allt, herr Gerhard.»
«Jaså! åh ja, pojken mår bra, gndskelof.»
«Kan ni simma?» ’
<*Nej bevars, jag är tung som ett klocklod.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
