Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vis-Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Låt bli det der, jag befaller det», yttrade baronen, vid
åsynen af ain fordna betjent återfallande i en länge aflagd vana —
den att befalla. «Du får ej kalla mig for annat än Gustaf Ros,
om du ej vill göra mig- olycklig.» /
(Jaså, Gustaf Bos. Ja, jag skall inte saga så», sade Jonas;
cmen, Herre Gud, inte behöfver nåd––––-jaså, han Bos sitta så
här i fattigdom, så länge Stjernehof står på sina hörnstenar.»
»Det der förstår du icke, förrän du hört min historia», sade
baronen.
«Det måtte vara en underlig historia», suckade Jon.
«Du vet, att jag var tvungen att lemna Sverige straxt efter
Gustaf den 3:djes mord; jag hade ingen del deri, men var likväl
nog inblandad för att frukta att blifva qvar. Du öfverlemnade mitt
bref till min .salig far och min bror?»
«Åh ja, visst gjorde jag det; men det fräter mig ännu i denna
dag», sade Jonas och antog en bister uppsyn. «Er far, salig
riksrådet, frågade endast: »Nå, han kom väl riktigt sin väg?» Och er
bror yttrade: »Det var kanske en lycka för familjens ära, att det
så gick.» Ingen af dem saknade er.»
<Jag vet det der; mina frihetsidéer hade stött mig med min
slägt; min far hade redan förut gifvit mig sin förbannelse, han
hatade mig. derföre, att han fruktade. Jag gjorde orätt mot honom,
jag vet det nu; jag ansåg honom för en kall, hjertlös egoist —
med ett ord», rättade den talande sig sjelf, »jag ansåg min far ej
kunna älska något annat än sitt namn. Det är sannt, han kunde
uppoffra ända< till sina barn blott för detta namn; men det var en
blott förvillelse, småningom utbildad inom slägten och stärkt genom
kampen med den nya tiden. Man blir kraftfullare och ihärdigare,
då man kämpar, och derföre voro min fars åsigter så oböjliga, så
hårda i sin tillämpning. Nå väl, jag for från Sverige; aldrig har
mitt fosterland varit mig så kärt, som då jag såg det försvinna i
en blå dimma; då först kände jag, hvad det ville säga att älska
sitt fädernesland, att kunna offra lif och blod för des9 lycka. Men
jag hade dömt mig sjelf; jag var biltog.»
Baron tystnade några ögonblick: derefter fortfor han: »Ser du,
Jon, jag reste sedan kring Europa för att uppsöka ett nytt Sverige,
men det fanns ingenstädes. Slutligen stadnade jag i Schweitz; det
var åtminstone berg och skog och hjordar och herdar och snö —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
