Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penninglådan. aHennes nid» kaptenskan var deremot alldeles
förtjust åt sin sons värdiga skick och fasoner; till och med det der
lilla månskenet i hjessan gaf honom .i hennes tycke något nobelt.
Systrarna öfverhopade sin bror med tusende frågor om hunt
man klädde sig i Stockholm, och Constantin hade varit så
försigtig, att han medtagit en modejouraal, som på 81ägthagen fick gå
och gälla för öfver allt tvifvel modernast.
Notarien kastade sig baklänges i den gamla förmakssoffan,
der kaptenskan hade tagit plats i hörnet, och under det att kapten
Josias, grubblande öfver hvad som komma skulle, gick fram och
åter på golfvet och flickorna suto i hög i en vrå för att afhöra
sin brors underting, så talade notarien.
Det var ej utan, att han utsträckte benen något mycket för
att visa lacklädersstöflarna, hvilka gjorde en skarp kontrast mot
kaptenens becksömsstöflar. Den spetsiga tån på notariens ooh den
tvära på kaptenens visade redan skillnaden mellan den nya tiden
och den gamla, som fordrade, att foten skulle fylla stöfvehi,
hvilken ej prunkade med något tomrum.
•Grefvinnan Gyllenstedt är ett högst ämabelt fruntimmer, min
goda mamma», yttrade notarien; <jag umgås nästan dagligen hos
grefvens och jag är alltid sjelfskrifven vid deras promenader på
Djurgårdens
•Jaså, du spatserar med grefvens en famille», frågade hennes
nåd för att fösta kaptenens uppmärksamhet på den vigtiga
underrättelsen.
••Spatserar», mamma, nej promenerar i vagn; man spatserar
inte i Stockholm; utom packet och bourgeoisien åker en hvar, som
eger något anseende. — Nå, kära pappa, jag hoppas att bli
audi-tör vid N. regemente; generalen löfvade med hand och mun, att
jag skulle, få tjensten; han var mycket god mot mig; också»,
tilläde notarien, chade jag tillfälle att vid sista riksdag göra honom
och några andra ett litet handtag i en voterings Notarien antog
en allt mera högtidlig ooh hemlighetsfull mine. «Man blir», sade
han, «deroppe småningom invigd i åtskilligt; man ser sakerna på
nära håll och får småningom en allmän öfverblick ,af det hela;
alla detaljfrågor försvinna, då man liksom står på en höjd och
öfverblickar allt i ett ögonkast; en riksdag är lärorik för ett ur
märks am t öga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
