Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blott då och då fladdrade en lössliten låga upp i röken, men
återvände genast till hufvudmassan. Göthilda var också ej så yr
och glad som hon plägade; de begge barnsliga vännerna gingo
bredvid hvarandra så stela som två råder i en procession.
Ändtligen hröt Winter tystnaden. «Jag vill tala vid Göthilda
om något», böljade han. «Ni vet att — ja det är säkert, att ni
vet att . . .»
Göthilda smålog svårmodigt. «8äg ut, käre Winter; ni älskar
Emma, är det ej såP»
•Jo, bästa Göthilda», återtog Winter lifligt, liksom han
plötsligen f&tt tag ati samtalets begynnelsetråd; «jo — men, kan jag
förtro mig till er som till en syster, Göthilda P»
«Ja, bäste Winter», sade flickan och sökte att skratta, men
hon darrade och plockade sönder några blad. •
«Säg mig uppriktigt, Göthilda», böljade Winter åter; «ni vet,
att jag äIskar Emma, uppriktigt och ärligt älskar henne, och jag
tror, att hon också håller af mig; ni, Göthilda, vet nog det —f
håller hon af migP»
«Ja, doktor Winter, hon håller mycket af er», sade Göthilda,
•mera än hon vill erkänna för sig sjelf, och ännu mycket mer, än
hon vill erkänna för andra.»
•Ni gör mig lycklig, Göthilda», sade Winter; «jag började
tveka; hennes uppförande mot mig var så besynnerligt, så
främmande.»
Göthilda rodnade och teg.
•Jag vet ej», fortfor Winter, «men det föreföll mig liksom,
liksom — jag vet inte hvad.»
Göthilda svarade intet.
«Nå, Göthilda, ni ser så sorgsen ut, tala öppet, hvad är detP»
frågade den gode doktorn och fattade flickans hand; «ni är ju
Emmas, det vill säga, ni är jd också min syster; tala, Göthilda,
hvarföre är Emma sådan — hvad skall jag göraP»
Göthildas rörelse hade tilltagit allt mera; hon såg länge på
honom och in i hans ärliga, frågande ögon.
•Hvad skall jag göraP Säg!»
«Jag vet icke, gode Winter; nej, jag vet intet, intet . . .»
och nu rullade några tårar ned för kinden, fastän flickan försökte
att le.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
