Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Se aå i Guds namn, nu är då qvarnen i gång igen»,
skrattade majoren. »Jag har nog förundrat mig öfver, att den stått
stilig under hela nedresan; jag var nastan rädd, att det var något
i olag; men, Gudskelof, som jag hör, är hela mekaniken i god
ordning.»
«Ja, söta pappa», fortfor Göthilda, som efter samtalet med
Winter blifvit, som man säger, »uppsluppen» och kastat alla
aningar och bekymmer för Emma åt sidan, »ja, söta pappa, jag f&r
väl nu ta min skada igen, ooh när det dessutom är så, att pappa
vill dölja något för Göthilda, så skall jag prata så länge, tills
pappa blir tvungen att stämma qvarnen med den der stora
hemligheten.»
«Du är då alltid ett barn», sade fadren och klappade sin
flicka på den blomstrande runda kinden.
«På sjuttonde året, söta far», invände Göthilda; »det är
annars märkvärdigt med föräldrar, ty man må bli aldrig så gammal,
så . . .»
«Så äro föräldrarne alltid ändå något <ildre», inföll majoren
med ett hjertligt skratt.
«Ja, det är naturligt, söta pappa, men alltid är man ett bam
’ändå; ja, som pappa vet, så kallar alltid enkefru löjtnantskan
Klähvitt, som bor vid Kräklinge, sin dotter Sara: »mitt stackars barn»,
»min unge» och så vidare, och mamsell Sara kunde vara mormor
åt mig, så gammal är hon.»’
»Nå nå, nu skär du allt till i växten ändå», sade majoren;
«hon är väl ej mer än fyrtio år?»
»Ja, är det inte betydligt det, fyrtio år — är det inte
förskräckligt för en flioka; jag tror», tilläde hon med en komisk
sidoblick på doktorn, «att min komplexion inte hänger ihop, tills jag
blir fyrtio år.»
«Åh, Göthilda blir åttio år gammal», sade Winter.
»Tackar ödmjukast för det betyget; det vill säga, att jag
hedrar min fader och moder», svarade Göthilda. »Men», afbröt hon,
»Gudskelof, att vi väl kom ifrån det der tråkiga Stockholm. Jag
var så glad i början åt alla de stora byggningarna, men det
varade ej länge, ty snart föreföll mig den herrligheten så tråkig;
allting var så fyrkantigt och storståtligt, bevars; det enda jag tyckte
om var Djurgården, men se, Öfverallt såg man dessa herrarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
