Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett sterbhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen var så hederlig som möjligt, och allt gick så liberalt till,
att det umöjligen annat kunde fin glädja den salige kaptenen att
från sitt nya boställe se den heder, som vederfors hans stoft.
Notarien hade varit något orolig, innan förseglingen fick bry*
tas; ty han fruktade mycket, att gubben skulle ha skrifvit ett
testa-mente, och der fanns äfven ett sådant, skrifvet med kaptenens egen
hand, deri han, nnder förmälande, «att hans käre son Constantin
hade uttagit långt mera än det, som en gång kunde honom i arf
tillfalla enligt lag, gör samme Constantin arflös och skänker
honom blott sitt gamla fickur, sitt karneolpitschaft med vapnet oeh
en gammal kryckkäpp, också prydd med vapnet, hvaremot
kaptenskan skulle sitta i orubbadt ’bo med flickorna och efter hennes död
arfvet delas lika mellan sonen Constantin och fröknarna.)» Detta
testamente befanns underskrifvet: Josias Ärenslump, men var ej
be-vittnadt i lagenlig form, hvarföre det var af noll och intet värde.
«Ja, lille Constantin, jag hade nog att göra för att hindra
salig pappa från att skrifva testamentet färdigt, för det var hana
beständiga begäran under hans sista sjukdom; — åh ja, lille
Constantin ! pappa menade inte illa dermed, men se det var bara
svaghet under sjukdomen; pappa höll ändå grufligt af dig, lille
Constantin; ja, det gjorde han. Men jag lagade så, att pappa aldrig
fick tag i några vittnen och en gång, när der voro ett par på en
gång inne hos honom, så kunde jag inte hitta nyckeln till
pulpeten, och han blef så ond, salig pappa, så att han blef mycket
värre sedan. Åh ja, man blir så underlig, när det inte är långt
igen, och pappa ville alldeles inte dö, stackars pappa; han tyckte»
att det var så svårt att lemna detta jordiska, han, som annars var
så förnuftig i allting.»
Arfskiftet gick för sig och på notariens begäran såldes
Slägthagen på auktion. Sedan kaptenskan tagit sin giftorätt och sin
morgongåfva ur boet och notarien sitt dubbla arf mot döttrarna»
var deras förmögenhet mycket liten, och de fingo således af
notarien det rådet att gifva sig ut i tjenst. Kaptenskan skulle flytta
ihop med sin vän, fru Klähvitt, och notarien satte ut sin mors
penningar på ränta.
Alla dessa transaktioner voro i ordningställda, och med
förnyade förhoppningar återreste notarien till Stockholm för att
numera temligen skuldfri kunna uppträda med större anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
