Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novembernatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, han har alltid mycket bekymmer om andra», snäste gam*
la Märtha; «gå han och lägg sig i sin skrubb, han, och sof pA
sitt öra.»
<rSe så der, har jag nu henne igen; alltid är hon ett «etter»,
som ej kan låta bli folk. Jag säger, att ni ska* akta elden och
ej «resa på» så myeket; jag mins nog i mina pojkår, då jag var
betjent hos salig baron . . .»
<Se så, nu ha vi hans salig baron här igen», afbröt Märtha.
«Ja, Oud gifve så vore, för si, då behöfde inte jag sitta här
bland gamla "käringskruckor» och gräla», invände Jon. «Men for
att komma till saken, så mins jag hur elden kom ut på slottet
genom en sprucken pipa och det brann på vinden, men vi släckte
snart, ty huset var fullt af folk. Ty så mycket bättre var det med
gamle baron, jag menar hans far der borta, att han höll sig be*
tjening, men nu så finns der ingen mer än den der lille magre
katten, som smyger och «amiter» på mattorna liksom ett spöke.
Gud vet hvar stelpinn’ fått den der lilla «tomtebissen» ifrån; men
otreflig är han, och jag skulle gerna gastkrama honom litet; men
jag vore alltid rädd att blott få tag i en skugga.»
Gubben Jon hade på de senare tiderna blifvit liksom mera
öppenhjertig, och det undföll honom ett och annat ord, särdeles
efter hans besök hoB baronen, som gjorde gummorna
uppmärksamma.
«Det var längese*n jag såg unga baron», böljade han, makligt
utsträckande benen på spiselhällen. «Han kommer aldrig hem;
man säger, att stelpinn’ ej tål honom, för si, han vill vara en
menniska och göra hvar man rätt — ja, hvar man rätt, säger jag;
ooh skall han ersätta all den orättvisa, som visst folk, jag vet väl
hvem, har begått mot både en och annan och sitt eget kött och
blod, så blir han hvarken förnäm eller rik. — Nå, jag har
ingenting sagt; men få se, om unga baron någonsin kommer att r& om
Stjernehof — och detsamma kan det egentligen också vara; ty
det är ändå ett satnäste, så stort ooh grannt det också är. Säkert
är det, att ingen välsignelse låder vid det der stora huset, som
är bygdt på mord och rof. För si, den, som byggde det der
stora cråbäket», hade tagit alltihop genom plundring i Tyskland.
Jo jo, många enkors och faderlösas tårar tära på murarna, och
många förbannelser hvila öfver hvar sten; derföre ha också alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
