Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock i hänseende till beqvämlighet och treflighet ett stort företräde
framför «slottet». Här var intet gjordt endast för att imponera;
ingen fann sig främmande i dessa rum; hvem som helst skulle
hafva funnit sig väl att sitta i dessa beqväma divaner och blicka
ut öfver landskapet genom dessa spegelklara rutor; man tänkte ej
på, att denna boning tillhörde en mäktig, utan blott, att egaren
måtte vara en rik menniska och gästfri.
Den gamla tidens byggnader voro trogna motbilder af den
gamla tidens isolering i allt: de voro kastidéen och skråandan
representerade i sten, och ju längre vi gå tillbaka in i medeltiden,
desto mindre blifva fönstren, desto trängre ingångarna; med ett
ord, desto svåråtkomligare blef boningen, templet, eller hvilken
byggnad som helst.
I skarp motsats mot dessa äro vår tids byggnader; det är
något beqvämt, någonting «husligt» i denna art af boningar.
I den trånga, dystra riddarborgen bodde den ärbara husfrun
i sin egen våning och höll sig instängd. Det var ej hennes tid;
ty det var näfrättens och den fysiska styrkans, ej den qvinliga
mildhetens, och genom en långsam serie af förändringar fortfor
denna yttre stämpel af isolering ända till förra århundradet. Då
förs{ började våra nymodiga byggnader, der en qvinna styr, men
hvarken regerar staten eller deltar i dess strider, utan blott på sitt
vis medelbart verkar på sederna, på idéutvecklingen och med tyst,
oemotståndlig kraft leder det växande slägtet till humanitet och
den enda frihet, som kan bestå: andens frihet.
Man säger, att vi sjelfva ega förmåga att bestämma vår
rigt-ning, att vår fria vilja ej kan eller får rubbas af något, om den
skall anses vara till; men den fria viljan är dock blott en
naturkraft, som måste modificera sig efter andra; den är ej 9tarkare,
ej friare än den kraft, som håller verldskropparna i rörelse, som
har slungat dem i evigt förut bestämda banor. Och dock rubbas
äfven denna; ett främmande klot verkar på planeten med sin
dragningskraft, och denne afviker ur sin bana; den kraft, med hvilken
han framgår, ändras af en annan.
Förhållandet är äfven så inom andens verld. Vår själ har en
viss rigtning, en inneboende kraft att lösgöra sig från materien
och vara fri, men äfven här finnas dessa afvikningar ur banan;
och i stället för att med eld och svafvel, med förbannelser och fasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
