Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppna pannan och öppenhet i hans tankfulla ögon. «Välkommen,
Ludvig!» sade gubben, avälkommen!»
«Jag beklagar er, min far», sade Ludvig.
Gubben smftlog, men utan bitterhet. «Jag kan», böljade han,
flsaga liksom kejsar Julianus Apostata: «Du har segrat, Galilee!»
Den gamla fäderneborgen ligger i aska; «Lichton till Stjernehof»
finnes icke mera; jag inser, att allt har ett slut.»
Ludvig Lichton visste ej riktigt, om den gamle menade
allvarsamt eller icke; men ett gäckeri var ej möjligt att förmoda;
han afbröt derföre med den frågan: «Huru befinner sig min far i
dessa rum ?»
«Bra, Ludvig, mycket bra; den der soffan är beqvämare än
min; och när solen skiner någongång, så kommer hon bättre in
här än der borta på Stjernehof; vinden tjuter ej här som der, och
när det blir sommar, så skall jag finna mig mycket väl i dessa
ljusa, glada rum. Du har haft smak med din lekstuga, Ludvig;
hon passar för en gubbe, som behöfver grönt och sol.»
«Gudskelofl» sade Ludvig och fattade sin fars han, den han
kysste. «Gudskelof, att min far bär olyckan så lugnt.»
«Bär? Ludvig, hvad bär jag?» frågade den gamle med ett
småleende; «det är ju ingen olycka? Stjernehof är en grushop —
nå väl, det skall så vara: den tid, för hvilken det byggdes, är förbi.
Jag ser det här; denna byggnad säger mig mera om den nya
tiden än alla böcker. Jag lefver nu i denna tid; förut studerade
jag den blott från utsidorna, och dessa äro obehagliga, det kan
du ej neka.»
Ludvig blef honom skyldig svaret.
«Du förundrar dig, Ludvig», återtog gubben, «men jag har
tänkt mycket på dessa fjorton dagar, och, besynnerligt nog,
tankar hafva trängt sig på mig, som jag ej förut anat. Jag är, för
att tala sanningen, som ett barn, kanske ett barn på nytt; man
blir det, säger man, när man blir gammal; men jag går här och
vet ej riktigt någonting om den verld jag ser. Man har helsat på
mig, Ludvig; man kanske beklagar mig och vill förkorta tiden fpr
mig, men jag får likväl se många menniskor, flere af dem äro
hyggliga, goda menniskor. Det är besynnerligt 1 Jag såg dem
aldrig på Stjernehof.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
