Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missarien till Stjernehof, hvilken rättighet jag ej kunnat å hans
vägnar afsäga mig; men då jag ej kan eller vill förnedra mitt namn
genom en process, så uppdrager jag åt dig, Ludvig Lichton, att
återinsätta min son i sim rättigheter oeh är öfvertygad, att du
just derföre, att du bär namnet Lichton, skall göra hvad få skulle
vilja, afträda dina egna förmåner endast ooh allenast derföre, att
det är rått. Jag lemnar dig således ensam med din heder och
ditt samvete; var ditt namn värdig. I September 1824.
Gerhard Lichton.»
Den gamle hofmarskalken satt en stund alldeles tyst, men steg
slutligen upp ooh gick fram och åter på golfvet. Ludvig böljade
bli orolig för den gamle; men han märkte, att de stränga dragen
förmildrades, och snart trängde ett par tårar fram ur de djupt
liggande ögondn. Den gamle aftorkade dem hastigt oeh vände
sig med ett stoltf leende till sin son.
«Detta testamente», böljade han, «är ett bevis, att ett sannt
adligt sinne aldrig förnekar sig; min bror Gerhard har handlat så
som det anstod hans namn, ädelt och storsinnadt, då han åt dig
öfverlemnade sin sons framtid, då han åt medarfvingen lemnade
rättigheten att upptaga eller förskjuta sin medtäflare. Så, Ludvig,
så, min son, handlar blott en sann adelsman, så kan ingen annan
fasta sin lit till blotta hederskänslan. — Ack, Ludvig! LudvigI
det har _ frätt mitt hjerta i många år att först se min bror och
sedan dig omfatta de nya lärorna; men jag försonar mig med dem,
då ett ädelt sinne kan stå midt ibland dem orubbadt. Min bror
handlade som en ädel man; så gör blott en, som ärft en fast tro
på ära och samvete. — Jag vet förut, hur du vill handla», tilläde
baronen under glad och stolt blick på sin son.
«Jag vill också handla som en Lichton», ropade Ludvig rörd
och kastade sig i sin fars armar.
«Bätt så, min son, rätt så; du har fått utmaningen; det
tillhör dig att lösa den. Jag erkänner härmed min salig broder
såsom en sann Lichton, hvilken genom en värdig handling återköpt
sina rättigheter.»
«Och uppfyller hans begäran», återtog Ludvig, «att återgifva
hans son allt det, han har rätt att få.»
«Ja visst, min son», sade gubben stolt; «det tillhör ditt
namn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
