Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonbesök och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romanskrifvarehjernor; i verkligheten heter det: «penningar eller
lifvet»; vi äro stråtröfvare litet hvar.»
Mimi var «en trogen flicka», som det heter i konstspråket,
det vill säga, man kunde vara temligen säker om hennes bistånd,
d& man betalade henne väl; hon var således trogen sin notarie.
Det var några dagar efter hennes samtal med notarien och
sedan denne gjort visit hos generalskan, som Mimi öppnade
löp-grafvarna. Mimi hade en instinktlik menniskokännedom och visste
således ganska väl fröken Emmas svaga sida, utan att denna sjelf
med ett ord meddelat sig med kammarpigan. Mimi hade likväl
förstått att tillvinna sig hennes tycke; ty då Emma aldrig kommit
att fästa sig vid annat än yttre egenskaper och både blundade för
och rent af förnekade alla inre, måste Mimis inställsamhet, hennea
beständigt glada lynne och hennes förmåga att finna allting rätt
och bra, ovilkorligt intaga Emma till hennes fördel. Hilma
Hoten-burg kände på, sig, att Mimi var falsk och krypande; hon tyckte
ej om henne, och många små dispyter öfver detta hogvigtiga ämne
hade förefallit mellan kusinerna, och hvarje dispyt hade slutats
dermed, a{t Hilma tyckte mindre och Emma mera om kammarpigan
än förut. Emma liksom föresatte sig att ha förtroende till Mimi
just derför att Hilma icke hade det.
aEtt bref till fröken», sade Mimi med skälmskt smålöje, «se,
huru vackert och fint det är.» Emma tog brefvet; det var från
Winter. «Nådig fröken tycker visst, att jag är näsvis, jag; men
stackars Mimi håller så mycket af sin egna söta fröken Emma;
fröken blir väl inte ond på Mimi?» Den sluga flickan antog, då
hon sade detta, ett så oskuldsfullt och barnsligt utseende, att
mången van observator skulle blifvit missledd.
«Du är en liten narr», skrattade Emma, »hvarför står du der
och plockar på förklädet, som ett blygt barn?»
vJo, nådig fröken, jag ville så gerna veta, om det är sannt,
att nådig fröken är förlofvad med doktor Winter.»
«Jag?» inföll Emma; «nej, nej, mitt barn, visst inte; det är
endast en ungdomsvänskap oss emellan.»
«Ja, det var just det jag kunde tro. Min fröken, tänker jag
alltid, skall bli en liten hennes nåd med tiden, och det var riktigt
förargligt att höra på gumman Winter i går.»
«Hvad då?» frågade Emma och rynkade de fina ögonbrynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
