Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gerhard.
«Hm! sannerligen jag begriper det minsta», sade gubben
Winter till sin gumma en afton sedan dagsarbetet var slut och de
gamle suto tillsammans i sin lilla sängkammare ät gården, «hml
der kommer i dag den här baron Lichton — det är en bra hygglig
karl, ja visst, han stod en l&ng stund oeh betraktade min
krono-meter, — men, för att fortsätta, nu kom han, sade han, for att
beställa ett ur, men det skulle vara mycket konstigt, sade han,
hm, nu kommer det kuriösa, och skulle göras efter hans fars
hufvud — eller som han ville ha det; för si, gamle baron m&ste vara
road af mekanik han, och s& sade jag: ja, Gudbevars, det kan jag
göra, hm, hm! men vet du hvad det var?»
«Nej, hvad kunde det vara?» frågade gumman i högsta grad
nyfiken.
«Jo, ser du, han vill, att Gerhard skall resa ner till
Lindesvik eller Liljevik eller hvad det var det hete och der skulle han
göra klockan — hm, hvad tycks? skall jag hålla verkstad på två
håll? skall jag vara utan Gerhard, som håller reda på verkstaden?»
Det blef en lång öfverläggning, som slutades så, att de begge
gamle lika kloka som förut somnade den qvällen, men så snart
gubben fick ögonen upp, så böljade han sitt ämne:
«Någonting kuriöst är det med Gerhard; hm, jag fick honom
skickad hit som liten pojke med en liten låghalt man, som
kallade sig Jon. Pojken kunde väl ej duga till mycket; men den
hederlige prosten i Bråklinge hade skrifvit, att gossen inte hade
något värn och .att hans far begärt, att han skulle komma till
mig — men jag gissar något; hm, det är ändå bra löjligt. Nu
stod der i brefvet, att Gerharda far hade begärt, att gossen skulle
uppfostras hos urmakaren Jonas Winter, som en gång i hans
närvaro, stod der, visat sig vara en ädel menniska; jag litar på
honom, han skall ej förskjuta barnet; vet du, det förefaller mig, som
det vore den herrn som ville ge mig klockan.»
«Du säger allt något», inföll gumman, cmen huru kan da
tro . . .?»
«Jo, ser du, man kan väl göra litet godt ibland, men det sker
ju bara derföre, att man inte kan låta bli det, att man mår illa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0304.html
