Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, herr major, nej eller ja, n&got slut måste detta
forhållande få.»
«Ni vet, jGferhard, att det ej i vår tid ännu är nog att duga
på sin plats, till sin syssla, att vara en hederlig man och så vidare;
det fordras ännu något mera, någon rang eller ett namn och
dylikt; ni finner således . . .»
«Ja, jag finner det, herr major; men ni rättar er här, förlåt
mig, herr major, icke efter er sjelf utan efter folkets tro; kanske
ni gör rätt; men jag inser det icke.»
«Och Göthilda älskar er?»
«Ja, jag tror det; men det går väl bort, då jag aldrig kommer
igen mera. Gudskelof, herr major, att jag kunde säga er allt,
domen blir afkunnad, och hon skall bli lugnare, då hon fritt kan
tala med sina föräldrar; förlåt mig, herr major, att jag gjort er
dotter sorgsen.»
«Ni handlar väl, Gerhard», sade majoren; «jag kan ej bli
ond på er. Res i Guds namn, men gör er ej landsflyktig för
hennes skull; det gör ej saken bättre; men lofva mig ett, käre
Gerhard, lofva mig det, fastän jag måste förbjuda er mitt hus,
lofva mig och håll hvad ni lofvar: förblif det ni är, samme ärlige,
redlige Gerhard, samme urmakare, som ni förut varit.»
«Ja, herr major, jag lofvar det», sade Gerhard och fattade
gubbens hand; »förlåt mig nu, att jag gjort er bekymmer, eller
om ni får dem för min skull; det skulle aldrig händt, om jag
kännt er.»
«£>et finnes tillfallen, Gerhard», böljade majoren mildt
undervisande, «som man måste ega en jättekraft att bära; olyckan kan
ni bära, ty ni har beredt er derpå; men kan ni äfven bära lyckan
som en man utan öfvermod och utan fåfangaP»
«Ja, herr major, troligen; jag har väl ej tänkt derpå, ty den
lycka jag kan hinna, vet jag temligen väl förut — att bli mästare,
det är jag beredd på, och att få en hustru och eget hem, det är
redan till hälften förbi.»
«Således, Gerhard, äro’vi vänner», sade majoren; «var en man
och bär ert kors med tålamod!»
«Maten är serverad», ljöd det i dörren, och herrarne trappade
af till sina tysta fruntimmer. Ett så förstämdt sällskap är en
raritet att få tillsammans; majoren sjelf var ej vid humör, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
