Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Constantin (En episod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl, att folket, om det genom något skulle kunna hållas i tömmar,
då det angick verldsliga ting, bäst skulle göra det under ett andligt
herredöme, som gaf det nog att skaffa med själens angelägenheter.
Han tillhörde således de skenheligas antal ooh blef, så snart han
märkte, huru man kunde begagna nykterhetsreformen till en>
täckmantel för en djerf och ihållande opposition mot all förbättring,
den måtte utgå från samhällets dalar eller höjder, en ifrig vän af
denna sedliga reform, emedan den på sin höjd kunde göra hans
betjening nykter, och dessutom hade det obestridliga företrädet att
vara en allmänt erkänd vitalfråga, en af tidens vigtigaste reformer,
som dock lämpade sig så förträffligt att motarbeta alla andra, då
den sköttes af skickliga personer och emissarier af alla slag och
helt behändigt hängdes utanpå läseriet och den lättjefulla religiösa
fanatismen.
Han gjorde således allt for att förderfva dessa sanna vänner
af folkets sedliga och religiösa bildning, som vågade förknippa
idéu om nykterhetssaken med idén om folkskolor, en lämpligare
författning för presterskapet, en förbättrad lag och andra
reformfrågor, som tiden fordrar.
En sådan utropades som en fiende till nykterhetsreformen, ett
Belials barn, som ej trodde, att brännvinet och detta ensamt är
orsaken till massans förnedring.
Så se vi den ädlaste, den i sig sjelf sannaste och vigtigaste
sak äfven kunna begagnas till alldeles motsatta ändamål, och då
under sådana omständigheter sjelfva den vigtiga reformen går
kräftgången , står man förundrad deröfver, att den gör det, till trots
af sin nödvändighet; man tror då, att hindret är en allmän suplust,
ett brännvinsraaeri, hos nationen, och märker ej, att det är de
fruktansvärda bundsförvandter man tyckes vilja bestå den goda
saken, som afskräcka mäugden ifrån att ställa sig bland dess
kämpar.
Presidenten var dessutom en ifrig förfäktare af allt, som kunde
häntydas på privilegier, på skrå, på inskränkningar för mängden,
till förmån för nägra få, på restriktiva lagar i alla riktningar;
han älskade se staten splittrad i hundradetal af små «fcr<Sstater,
som kifvade med hvarandra, under det att han och hans goda
vänner kunde i all ro arbeta för sitt ändamål och herrska öfver
dem alla med valspråket: *Divide et impera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
