Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sjukläger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Du har handlat ädelt, Clementine.)»
«Ädelt, nej, säg blott rätt, Göthilda; jag kunde ej handla
annorlunda.»
Småningom blef det lugnare på Almvik; allt återtog sin
gamla gång. Der kom ett bref från Gerhard till majoren; han
läste det för sin flicka men vågade ej bekänna kort for sjelfva
mamma förr än han fick utforska hennes tänkesätt. Göthilda fick
höra mycket roliga ting från Berlin; hon omtalade dem för
Clementine, som deltog lika varmt som fadren i sin väns barnsliga
fröjd; ej ett drag af svårmod kunde röjas i hennes talande ögon;
hon arbetade tyst och flitigt som förr; hon tycktes vara i samma
sinnesstämning som den en ung flicka har efter första lysningen;
det är en viss stilla glädje, som går igenom hjertat lik en
magnetisk ström, det är visshetens glädje.
«Hör du, min gumma», sade majoren om aftonen till sin
hustru, «säg mig uppriktigt, har du någonting emot Gerhards kärlek
till Göthilda P»
«Inte nu, min gubbe, inte nu», sade majorskan och började
gråta; «Gud låte aldrig vår Göthilda få sitta vid hans säng som
Clementine gjorde vid Winters; jag tänkte något då och ångrade
djupt, mycket djupt, att jag varit så vresig och så elak, — ja,
så stygg i mitt sinne. Det var högmod, käre Lutzow, dumt och
syndigt högmod. Ack, när Winter dog, då kom jag ihåg, att
Emma svikit honom af fåfanga, och jag löfvade i mitt sinne, att
Gerhard skulle få Göthilda. Det gör ju inte hvad han heter —
ja, Lutzow, jag var så småaktig, att jag gjorde afseende på att
hon är fröken och på hennes namn.»
«Qan har skrifvit till mig», berättade majoren.
«Ack, får jag läsa brefvet», ropade hon, och när hon läst det,
tilläde hon: «Gud välsigne barnen, Lutzow, Gud välsigne dem
begge två!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
