Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och således skref majoren till notarien Ärenslump och
helsade honom som son, oeh till sin dotter, att hvarken pappa eller
mamma hade något mot saken. Det fir naturligt att begge de
unga blefvo förtjusta, och sjelfva tant Rotenburg omtalade den
nya fastmannen med gynnande farger, berömde hans artiga väsen
och hans uppmärksamhet mot sin lilla fästmö. Ett postscriptum
i friherrinnans bref npplyste, att hennes lilla Bijou dött, men att
Ärenslump genast skaffat en liten alltförsöt Bologneserhynda, som
fått namnet la Veuve, i anseende dertill, att hon kunde kallas
enka efter afiidne Bijou.
Påföljande vår gingo alla invånarne på Almvik i väntan på
en kär främmande. Göthilda var väl sina hundrade gånger på en
dag ute vid grinden och blickade nyfiket öfver nejden. Gerhard
hade skrifvit, att han oförtöfvadt skulle anläuda, och riktigt nog
en afton hörde man det rulla på broarna i ängen; man sprang
ut för att möta, öfvertygad, att det var en bondkärra eller annan
likgiltig vagn som kom; det hade sin riktighet det också; men
blott så till vida, att den resande var notarien Ärenslump, som
under många artigheter berättade, att han enkom rest till Almvik
for att möta sin redlige svåger Gerhard, hvilken han af ett bref
från Göthilda, som Emma låtit honom läsa, fått veta skulle komma.
Den stackars Göthilda fick en mycket mulen uppsyn och
bemötte sin tillkommande svåger nästan mera trubbigt än
vederborde; alla mammas moraler ville ej taga lag, ty hon hade
antipati mot mannen och dessutom kom han så olägligt och skulle
med sitt släta grin förstöra hela återseendets glädje. Emellertid
dröjde Gerhard mycket länge, och den nya vännen Ärenslump
måste återresa till Stockholm med oförrättade ärenden.
»Gud vare tack», ropade Göthilda, då han rullade åstad, «nu
får Gerhard komma när han vill.»
Saken var emellertid bekymmersam nog; ty huru långsamt
Gerhard än reste, så skulle han ändå redan hafva bort hinna
fram från Ystad, der han landstigit, om ingen olycka händt.
Göthilda började bli sorgbunden och sjelfva Clementine hade ej
någon tröst åt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
