Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom bära frakt och i sitt låga stånd aldrig förgäta att han,
ehvad namn han ock bär, bevakas af sina förfaders ögon. Gud
välsigne dig, min gosse, styrke och uppehålle dig som en trogen
undersåte, en redlig medborgare, en ädel make och en god far!
Amen.»
Gerhard var djupt rörd, då den gamle omfamnade honom.
«Våra fruntimmer, Gerhard, bli väl litet svåra att få ifrån de
friherrliga idéerna», sade majoren en Btund derefter till sin måg.
«Göthilda är visst snäll, men Gud vet dock, om det ej skall kittla
f&fangan, om hon får veta, att du, egentligen taladt, är en baron.»
Gerhard skrattade. «Var ej bekymrad, pappa; den saken är
redan undangjord; jag berättade allt för Göthilda i dag, och hon
böljade skratta åt en baron som lagar klockor; hon bad mig för
all del ej antaga titeln; ahuru skulle jag ta mig ut», sade hon,
«som en friherrinna Lichton? och du se’n — på hofvet kanske;
nej, nej!» och så böljade hon åter att skratta åt hela historien;
for min hustru svarar jag», fortfor Gerhard, «få nu se, hur pappa
kan svara för sin.»
«Gud allena vet hur det går», yttrade majoren, «men vi f&
väl se; min beskedliga, rara hustru har sina idéer, hon också, om
namnets och bördens värde, men det ger sig nog; tyst emellertid
och bed Göthilda göra detsamma!»
Gästerna lemnade småningom Lindesvik, och tredje dagen
voro ej flere qvar än den närmaste slägten, friherrinnan Botenburg,
Emma, notarien Ärenslump och den lilla Bologneserhyndan.
Notarien hade hela tiden tänkt på sin hufvudplan; ty hela
det förut berättade familjefördraget kände hvarken han eller någon
annan än hufvudpersonerna. Han började derföre att fasta
Gerhards uppmärksamhet på det vackra Stjernehof. «Det är en skön
belägenhet eller huru?» yttrade notarien till Gerhard, när de en
gång voro ensamma.
«Ja, mycket vacker», yttrade Gerhard och ställde sig vid
fönstret och blickade ut öfver trakten, * såsom många menniskor bruka,
när de hafva tråkigt sällskap inne hos sig.
«Du vet väl allt», fortfor notarien; oman har väl gifvit dig
hvad dig med rätta tillkommer?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
