Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
Det hände sig en gång, att en far, som hade stor välsignelse af
barn, kom att nämna: «I afton skola några af barnen få gå på
spektaklet.» Följden blef den, att hela svärmen hängde sig i
mannens rockskört och skrek om hvartannat: «Låt mig gå!» «mig också!»
»jag med!» och slutligen kom den minsta och lallade: «Liten vill
också komma med!» Valet blef svårt, omöjligt, och slutligen
proppade han in i logen både stort och smått, så många, som kunde
rymmas, och för honom sjelf blef ingen annan plats öfrig, än klaffen.
I ungefär samma ställning är en författare, som har många
literära småbarn i bygden, då en förläggare kommer och helt artigt
frågar, om ej några af småherrskapet skulle ha lust att i ordentlig
bok få en plats i boklådan, och begär författarens faderliga råd,
beträffande dem, som kunde vara värdiga den äran.
Huru än den gode pappa skipar rättvisa, blir vanligen hans
sista utväg den att säga: «Käre herre! tag hela svärmen, så långt
utrymmet räcker, både stort och smått; det får gå som det kan
sedan.»
Så har denna samling tillkommit, och skulle allmänheten vilja
visa ut någon af de små ur logen, så är det förläggaren och ej
jag, som får besväret; ty det är han, icke jag, som har plats på
klaffen.
Juli 1846.
Onkel Adam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0006.html
