Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBÖDEBNE.
Eq gubbe, klädd i en präktig siden-nattrock, satt tillbakalutad i
en länstol för ett par decennier sedan i ett skönt rum på
Furudals gods. Hans ansigte var blekt, de hvitgula händerna magra
och darrande — en trogen bild af det döende öfverflödet, den
utmattade njutningen, det halfvakna samvetet. Det vair den rike
grefve G*, fordom en hofvets glanspunkt och umgängescirklarnes
förtjusning, han, soiri genom sitt snille vann så mycken beundran
och genom sitt sätt att vara så mången skönhets kärlek. Men
åldern hade kommit och med den sjukdomen och med sjukdomen
eftertankan. Det ögonblick, i hvilket vi nu se honom, är
redogörelsens, är den stunden, då den döende mannen låter bilderna
af sitt förflutna lif skymta forbi sig; men de synas nu klart, de
visa sig nu i sina rätta färger, ty evighetens sol, hvars
morgon-rodnad stiger ur grafven, kastar sina strålar in i det förflutnas
mörker. Grefvens ansigtsdrag förrådde en djup, hjertfrätande sorg:
den bleka huden, hyilken, liksom fasttorkad, vidlådade pannan,
gjorde djupa veck i det öfriga ansigtet och gaf det en anstrykning
af hemsk grämelse, som på ett besynnerligt sätt afstack mot den
omgifvande prakten och foglarnes sånger utanför de höga fönstren,
genom hvilka en klar och vänlig majsol kastade sina
förmiddags-strålar. Den sjuke ringde på sin betjent.
«Är någon ung man deruteP» frågade han.
«Ja, ers excellens!»
«Låt honom komma in och tillse, att ingen får störa mig!»
Betjenten gick, och snart inträdde en yngling*, hvars drägt
röjde, att han tillhörde handtverkarnes närande klass. Det var en
kraftfull ung man af reslig växt, med ett uttryck af glädtighet i
sina klara, blå ögon, och hvars anletsdrag mycket liknade ett
porträtt, som hängde öfver soffan, nämligen excellensen sjelf i han’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
