- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
28

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade, att manuskriptet nu var uppläst oek erhftllit i mprim a tur,
hvarjemte hans excellens yttrade, att man, i betraktande af
kanslirådets kända skicklighet och loyauté, hade i sinne att framdeles
hedra honom med gröna bandet. Den sjuke läste den, lilla
biljetten med synbart nöje. «Jag blir kommendör af Vasa-orden», sade
han till sin fru; «man belönar öfver förtjenst sina tjenare.»

«Det är en vacker dekoration», yttrade hans hustru, «och du
kan bära den med heder.»

Efter denna dag blef kanslirådet allt bättre och bättre, ocb
snart var han åter i stånd att, liksom förut, uppvakta deras
excellenser och skrifva i deras intresse. Löjtnant Adölf fick, på sin
färs begäran, transport till ett aflägset regemente och kom sålunda
från skådeplatsen för sina wrabulisterier».

Så förändras menniskan: «hon blir klokare med hvarje dag».

I ungdomen ville Gustaf Edler offra lif och lycka för
mensklig-heten; men på ålderdomen återfick han mod och lifslust endast
genom hoppet att en gång få bära ett grönt band öfver axeln. L
tingdomen gladde han sig åt mensklighetens segrar, hvarhelst de
än blefvo utkämpade; men på ålderdomen såg han en guddomlig
rättvisa hvaxje gång någon af det obetitlade folket, huru oskyldigt
som helst, foll ett offer for den väpnade styrka, som regeringen’ -.
utsändt. \ .

Dessa förändringar äro så vanliga, att det till fenomenet må*
ete finnas någon rent af psykologisk orsak, som icke tyckes b$ro
af de låga passioner, hvilka man merendels vill tillskrifva
detsamma. Det är ej alltid behofvet, fåfangan och äregirigheten, $om
ändra uppförandet. Äfven idéerna ändra sitt inre väsende,, eéh

.en gubbe ryser ofta på fullt, innerligt allvar för sina käraste
ungdomsdrömmar och vill vid grafvens brädd offra ära och lif för
idéer, hvilka äro diametralt motsatta dem, som han i sin ungdöm
försvarade, utan afseende på lif eller lycka,

Menskligheten är alltid ung, ombygger beständigt sina
förhoppningars korthus och kämpar sina strider, som en yngling;-.. Det ’
är derföre ynglingen känner sig hänförd af den allmänna
strömmen. Det finnes en sträng i hans själ, som står likstämd med
mensklighetens grundton. Men han blir äldre; småningom sjunker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free